Förförra fredagen

Förförra fredagen var den sista dagen innan jag blev förkyld och kraftlös. Träffade I omedelbart efter min arbetsveckas slut och drack kaffe på Ritorno. Hon bjöd mig på en förförisk chokladtryffel pudrad med ordentligt bitter kakao. Den tycktes levitera någonstans mellan gräddighet och smörighet och lurade min kropp att choklad och kaffe är det den bäst behöver vid middagstid. Strax tog jag förnuftet till fånga, bröt upp med I och handlade vad jag egentligen behövde - vin och ost. Det blev en flaska Côtes-du-Rhône, en bit Tallegio, en bit kittad hård fransk getost och en bit Pecorino med tryffel. Efter att ha handlat ost med ett pris på 590 kronor kilot iförd päls kände jag ett visst storhetsvansinne och förundran över hur kvällen skulle komma att te sig.

Vi började med att dricka vin hemma hos A. Hon bjöd på en fantastisk flaska Shiraz, tror den var från Sydafrika men minns tyvärr inte vilken det var. Den var rund, smörig, så angenämt fruktig och givmild som bara unga viner blir när det finns en begynnande komplexitet, ett vitt och balanserat smakspann som harmoniserar väl och skapar enhetlighet. Varken jag, A eller H var särskilt frestade av osten efter varsin mastig middag och vi lät allt utom Pecorinon vila. Osten var brutal. Tryffeln fullkomlig osade och oljade rakt ut ur osten och dess förpackning. Shirazen blev överkörd på ett par minuter av det lilla onda i det vita pappret. Men så plockade A fram grissini och en söt italiensk vitvinsgelé, plötsligt kastade vi oss alla över det kvarvarande av Pecorinon och enades om att det var något alldeles extra. Smaken står utanför det mesta jag smakat tidigare, tillika en rättmätig språklig redogörelse.

Nästa vin blev en flaska Campo Ceni H tagit med sig. Jag vet inte om det var osten men lukten från vinet slog rakt emot mig på ett ytterst obehagligt vis. Det var som om jag ville fly mina sinnen emedan jag insöp doften. Kunde närmast relatera till de få gånger jag med gråten i halsen besökt torrdasset på mormors landställe. Ammoniak, tjernobylbjörnbär, avföring. Försökte hålla en god min i ett par sekunder men sen brast det. "Det är säkert korkskadat", sa någon. Det var inte aktuellt att låta sig stoppas av detta, inte den kvällen, och flaskan som faktiskt smakade bättre än den luktade gled ner snabbt då en väntade fest inte skulle ha öppet allt för länge till. "Vi tar Côtes-du-Rhônen på vägen", pressade H, vi avböjde vilket senare skulle visa sig lyckosamt.

Taxi till Norrmalmstorg och Bon-fest i samband med modeveckan. Tror jag såg en kvinna som var kortare än jag. Kastade smutsiga, giriga blickar mot Ebba Von Sydow, drack minst fem-sex glas vidriga glas vitt gratisvin och köade till en toalett i 30 minuter. Vi fick någon typ av vip-biljett till Spy Bar med fritt inträde förbi kön, inträde till vip-rummet och gratis drink. Drack drink i vita rummet, upptäckte att en bekant var bartender och fick en drink till. Efter detta minns jag ingenting men enligt H försvann jag för att sedan bli upptäckt i en fönsterkarm där jag "såg väldigt trött ut". Uppenbarligen inte tröttare att på vägen hem försökt snatta en tonfiskmacka på 7/11 genom att en meter från en vakt vrålat "TÄCK MIG!" till A och H samtidigt jag misslyckades med att stoppa smörgåsen innanför västen. Av detta har jag heller inga minnen.

Vaknade upp i en säng hemma hos A och visste inte var jag befann mig. Fann A och H i samma säng. A sa "jag förstår inte att du ens fick av dig kläderna igår innan du somnade".

Nästa inlägg kommer handla mer om vin och mindre om att gå förbi köer, jag lovar. Men erinra er detta, Onore skapar, jag förstör!

Nyårsmenyn/ Förrätten

Nu har jag lagat för lite anmärkningsvärd, eller som Carolina skulle kalla det: provokativ mat på senaste så nu ger jag mig på del ett i nyårsmeny summeringen. Det går nog fett bra då menyn inte är det minsta säsongsanpassad. Jag skulle snarare hävda att den gör sig bättre på sommaren. Först hade jag gått och spånat på att göra en parmesansoppa till förrätt men då jag inte fann några recept på detta eller hade pengarna till att köpa tillräckliga mängder med parmesan för att kunna experimentera mig fram så fick jag tänka om. På annandagen var vi sedvanligt och åt mat hos min morbor och moster, det brukar bli lax eller revbensspjäll men efter popular demand blev det sushi. Min moster är ifrån Japan så det är inte så märkligt som det låter, och rå fisk hör julhelgen till.
Hur som haver barnen kär, det mest strålande som serverades på middagen var grönsakstempura. Tempura är en japansk typ av frityrsmet som man kan fritera det mesta i men det traditionella är jätteräkor. Eftersom jag mer eller mindre ensam skulle laga mat åt åtta personer så var jag tvungen att anpassa svårighetsgraden på måltiden något och tempura blev perfekt. Det går att köpa tempuramix i butik vid asienhyllan med alla drakar, kinesiska tecken och bambuskott men det är ännu godare att göra egen. Ta 2 äggulor, 2-3 dl öl (jag hällde i en burk grön Tuborg) och ca. 2 dl mjöl och vispa samman. Doppa diverse grönsaker, här valde jag broccoli, morötter och grön sparris, i smeten och fritera i 180 grader. Jag förfriterade en gång innan så att det skulle gå snabbare att göra till middagen och det gick mycket bra. Till det serverade jag en kall yoghurtdip med färsk riven ingefära, färsk koriander, citroncest och muskotnöt.

Vi delade en magnumbutelj Pol Roger Brut Réserve till maten och fan vad gott det var till tempuran. Torrheten, nästintill strävheten var underbar med den syrliga yoghurtdippen och de söta mjuka, ljumma grönsakerna. Känner nu i efterhand att jag måste testa att göra tempura igen och då ska jag testa att ha stött rosépeppar och spiskummin i frityrsmeten så att grönsakerna för sig får mer smak, undrar om det funkar?

Indisk gryta med Haloumi&Koriander

Klockan är 04.23, min hemtenta skall vara inne om dryga sex och en halv timma, har precis överfört uppgiften till Word (word!) så att jag skall slippa stirra blint på pappret i tjugo minuter till. Har satt på den estländske kompositören Arvo Pärt som jag fann via någon lundensisk mp3blogg häromdagen. Viss musik går en helt obemärkt förbi bara för att man inte kännt någon som hållt sig uppdaterad på modern klassisk musik. Arvo är mindre kreativt hämmande än Ludacris och Eric Prydz som jag har testat att plugga till innan.


Tidigt i juni förra året var jag på en beryktad Stockholmsturné, jag besökte en vän och hälsade på ett par andra. Det var ett par fantastiskt trevliga dagar som var lite utav den sommarens höjdpunkt. En kväll hamnade vi på Indian Garden som vunnit en Gulddrake för bästa budgetkrog i Stockholm. Min polare Johan hade hela resan dit pratat om att beställa in rätten Saag Paneer som är en indisk klassiker. Han hade nästan pratat lika mycket om den som om det indiska ölet Cobra som serveras på 66 centiliters flaska. Båda var en hit. Drömde om rätten halva sommaren när jag ätit för mycket mat kryddat med färska örter och olivolja.

När jag och min kompis Johan åter fann oss tillbaka nere i Lund och hungriga så bestämde vi oss för att försöka återskapa rätten (inte upplevelsen) i mitt kök. Vi hade båda identifierat koriander som huvudkryddan men även någon form av curry. Vitlök, spenat och haloumi (här verkar varannan indisk krog ha olika ostar) var de andra givna indigrienserna. Vi lyckades, vi hade bara torkad koriander men det gick ganska bra, krävdes extrema mängder bara.

Så i onsdags var jag tvungen att göra det igen, nu med färsk koriander. Det slog mig direkt hur lätt det är att göra. Gör en snabb tomatsås, krydda med salt och curry. Jag använder en curry masala, den är inte speciellt söt och ganska kraftig. Jag skulle inte rekommendera att använda en sötare curry. Häll i fryst hackad spenat och tärnad haloumi. Låt såsen puttra så att det mesta av vätskan försvinner ifrån spenaten och tomaterna och tillsätt sen rikligt med hackad färsk koriander. Jag tog en nästan en hel kruka för att verkligen ge rätten kraft men det går säkert att ta mindre. Servera med ett pilaffris om du orkar men jag använde okrydda vildris. Koriandern är en oerhört dominant krydda så man skall inte slösa speciellt mycket andra kryddor på grytan.
Garnera med en skiva citron för att få lite färg till den annars ganska fula och till utseendet tråkiga måltiden.

Jag serverade ett Mont Gras Reserva Carmenère Shiraz till. Fruktigt ungt vin, ganska mörk färg i ton med tomatsåsen, jag tyckte att vinet smakade koriander och blåbär och Mina tyckte sarkastiskt att vinet smakade gödsel och hallon. Kanske skulle haft ett ännu lättare vin till som inte krigats så av koriandern, men samtidigt så var detta vinet alldeles för lätt för min smak. Finns många viner för 70 kronor som jag hellre köper med lite mer attack och kraft.

Nu, till arkitekturens historia, imorgon falafel.

Potatisgnocchi med Tomatsås

Det var länge sedan jag sett fram emot att få mat lagad åt mig som i lördags. Karins pojkvän Mauris matlagning har det ryktas om länge, framförallt hans fisksoppa. I fredags bestämdes det att Mauri som jobbat som kock och har rötter i Argentina skulle laga mat åt ett mindre sällskap hemma hos oss på Kastanjegatan. Jag dröjde mig kvar i Malmö hela dagen, gick på Ernesto Netos utställning på Malmö Konsthall: genialt, vackert och varmt men det handlar inte den här bloggen om. Mauri bjöd på potatisgnocchi med en mustig tomatsås som man tydligen äter den 28: onde varje månad i Argentina.

Jag har gjort gnocchi vid två tidigare tillfällen, båda gångerna har jag. Eller, det har blivit gnocchis men det har varit efter 3 timmar och 3 liter mjöl. Mauri gjorde gnocchis betydligt fortare och delade med mig med grundhemligheten (inte längre); kör potatisen i ugnen istället för att koka den, då blir den torrare och fastare, enklare att göra deg på. Sen gjorde han ett vanligt mos på den, tillsatte ett ägg och ett eller två kryddmått riven muskotnöt. Gjorde som vanligt runda strängar på ett mjölat bord av degen som sen skärs till små bitar. Sen satte han gästerna på att trycka ut degbitarna mot en gaffel för att sedan åka ner i kokande lätt saltat vatten.

Såsen var det som gjorde måltiden till bland det godaste jag ätit hittils i år. En tomatsås med rödvin och paprika. Först hade Mauri schtekt grovt hackat lök och strimlad paprika riktigt hårt och sen tillsatt rödvin (hur mycket vet jag inte men en halv flaska låter rimligt enligt mig.) Det hade fått puttra innan tomater tillsatts för att sen få koka i 3 timmar. Första timman hade han bjudit på det som tomatsoppa men efter att få leva en sås livstid i den tjockbottnade kastrullen fick den gratineras med den kokta gnocchin i ugn med det sista av min Pecorino Sardo. Färsk basilika på toppen och klart. Jag ville svära, jag ville sakta ner när jag åt, jag ville inte sluta peppra men framförallt ville jag aldrig bli mätt. Det var så gott, minnen från Italien, från Lorenzos kök och drömmar om att aldrig göra en sämre tomatsås.

Att prata om vin i samband med den här såsen känns överflödigt, men gott drack vi. Tror att en flaska Periquita och att någon flaska merlot stog tömde på bordet morgonen efter. Vi gick vidare till invigningen av en mindre rolig klubb i källaren på ett hotell här i Lund. Där spelades kassa houseremixar av de flesta populära låtarna man får höra på MTV, vidrigt. Stannade i 1 timme och drack några gratisdrinkar med kanske en 2: a Bacardi Razz i varje, snålt.

Hem till mer vin, efterfest med en flaska tolvårig Glendronach och efter efterfest med Lingongrova och makrill i tomatsås. Vilket bra krig.

Sherry

Hade en inspirerande dialog med min far på MSN som var på starkvinsprovning igår. För att summera samtalet så citerar jag "ska du glänsa så skall man nuförtiden dricka vit sherry av typen Fino (spanjorenas favvo) till tapas. Det finns inte så mycket på bolaget men en riktigt god en är 831201 Fino Classico Dry för 130:- torr och lite syrlig smak, sherry är rätt starkt typ 18-20% så fyllan blir intensiv och ganska omedelbar."

Så där har ni om ni vill "glänsa" med sherry! Återkommer när jag testat den själv.

Quorn och Spenatpaj med Rosépeppar&Koriander

I fredags var jag bjuden på Tårt TP hos min lägenhetskompis flickvän i Malmoe. Alla skulle ta med sig varsin paj och idén var att vi skulle spela med dem istället, när man svarade rätt på en kulturfråga skulle man få en bit chokladtårta och när man svarade rätt på en naturvetenskapsfråga skulle man få en pizzabit etc.

Jag gick hela dagen och ville göra allt annat än en paj, då alla recept jag hittade var oerhört svenniga: spenat & fetaostpaj, ädelost & broccolipaj och diverse saker med tråkig äggstamning, så hade jag noll inspiration. Jag var dock extremt sugen på spenat men ville ha en annorlunda smak.


Jag schtekte upp klyftad rödlök, skivad vitlök, Quornbitar och kryddade med en halv burk rosépeppar och en halv burk koriander. På slutet vände jag en burk naturell keso upp och ner över stekpannan och stekte bort den värsta vätskan. Jag toppade med riven västerbottenost och körde i ungen tills det började bli riktigt brunt. Pajen blev faktiskt god och smakade annorlunda, det var flera som inte riktigt kunde placera kryddningen vilket jag gillade. Till kvällen drack vi en flaska Mezzacorona Marzemino från 2004, ett riktigt gott fruktigt italienskt vin, smakade mycket och luktade otroligt gott. Satt och sniffade på det tills folk undrade om jag försökte suga upp något från botten av glaset med min näsa. Vinet passade även till både brieost och hallonpaj men rekommenderas inte till chokladtårta då mörk choklad tar lite död på bärsmakerna i vinet. Som att dricka Pepsi till gulasch.

Mycket, mycket trevlig kväll, tyvärr tog det väldigt lång tid innan vissa fick mat så till slut var vi tvungna att släppa pajerna lösa. Detta berodde mer på faktumet att vi spelade genusupplagan av Trivial Pursuit (ingen vet vad man menar med genus) som hade mycket underliga frågor. "Vad vägde Mike Tyson när han var arton?" eller "Vilka visade snopparna på omslaget till sin skiva 'Till Umeå'?".

Trés Bonne Guerre

Blodig tomatsoppa m. Vildris&Bönor

I torsdags gjorde jag slut med mitt senaste CSN. Bad det att aldrig mer höra av sig, nämna mitt namn och framförallt inte att fylleringa i sommar. Jag gjorde slut genom att uppdatera skafferiet med kryddor, köpa en otroligt fet bit Pecorino Sardo, en bit Chames och ett Alamos Malbec. För en vecka sedan kokade jag och Mina en tomatsoppa med blodgrape i, tänkte utveckla soppan aningen då jag såg framför mig hur det skulle uppstå en obeskrivlig, näst intill kemisk reaktion i munnen tillsammans med det argentinska vinet.


Började med schteka upp klyftad rödlök, blir mycket vackert i soppa, och vitlök i Zetas fruktiga olivolja. Det luktade Puglia i hela lägenheten och jag var nära flera gånger att öppna rödvinet men tyglade mig. Tillsatte en ordentlig klicka tomatpuré, lagerblad och lite rödvinssirap innan jag smulade över två grönsaksbuljongstärningar. Kokade vid sidan upp vildris och durkade en burk svarta bönor. Två burkar hela tomater och lite vatten så fick soppan börja puttra. Soppa ser mycket tråkigt ut serverat, har man inte en klar sky och ett färgstarkt innehåll så ser det lika aptitligt ut som Jackass omelett. Hittade en liten zucchini i kylskåpet och hyvlade ett par strimlor för att göra "ribbons". Nu blev det plötsligt Steve-O stunts på en bröstcancer gala.



Lagom innan servering, öppnade jag vinet för luftning, öppnade dörren för min gäst Evelina och hällde i färsk basilika, bönor och riset. Pressade över en halv blodgrape, drog 14 varv med svartpepparkvarnen och garnerade med zucchinin. Vildris är otroligt vackert och detta framförallt för att det ser ut att innehålla mjölbaggar. Smutsigt, oskalat ris, genialt.



Vinet gjorde sig mycket väl till soppan. Det var ett oerhört mjukt vin, min gäst utbrast "Oj! Vad lent..." och det var perfekt med den ganska kraftiga men runda syran i soppan. Tomat och grape skapar en liten egen smak och hade man haft ett fruktigt vin till hade det inte gått att skilja soppan ifrån vinet. Kontrast är det som gör en rätt intressant enligt min egen värdefulla mening. Vinet var oerhört mörkt och fick tomatsoppan att se ut som apelsinjuice, soppan var dock endast en schysst tomatsoppa och inget mer. Trodde att grapejuicen skulle göra den mycket mer intressant men det var svårt. Kanske mer olivolja och mer grape nästa gång, kanske byta vildriset mot arborioris och ha i mer bönor.

Vi hade bara druckit två glas vin till soppan och hade nog undermedvetet sparat det till ostarna som stod på bordet med en fingerknäppning i otakt. Evelina hade med sig granatäpplen och lite vita mögelostar. Pecorinon och vinet small i min mun, hade floursköljningarna i lågstadiet haft den eftersmaken hade jag önskat att flourtanten var min mamma istället för att planera dödsfällor för henne. Helvete vad gott, ju större bitar man tog av osten desto hårdare bultade blodet i min mun. Kände en lätt kåthet innan jag gick på den franska, kittade osten. Lät den ligga och mogna i ett par timmar innan så den hade flutit ut över tallriken, smält i närheten av den sardinska pecorinon. På ett klassiskt Breton kex gjorde den sitt jobb och fick godkänt men vem kommer ihåg vem som gjorde mål på Ronaldinhos himmelska passningar?


Sällskapet utökades och vinet gjorde samtalet lättare och var också ett samtalsämne, precis som det ska vara. Drack med min far ett argentinskt vin på Grand Hotel här i Lund som smakade vaniljfudge, kola och oljigt. Det vinet var en 10 år gammalt och vi hade höga förväntningar på det, men tonerna av matolja och faktumet att vi druckit 10 åriga franska viner innan gjorde att vi snabbt sköljde ner med ett annat vin. Skall testa fler Argentinska viner, och då framförallt fler från Mendoza distriktet.

- Bonne Guerre

Kronärtskocka med dragon&citronsmör

Har en bekant som brukade (tror att han har utvecklat sitt koncept nu) laga kronärtskocka till dambesök för att, jag vet inte, impa på dem? Jag tror inte alls på en kronärtskockas funktion som afrodisiakum. För det första är det en tistel, för det andra är det inte särskilt erotiskt att sitta och sulta på blad inför varandra. Kanske matade han sina dejtar. Förhoppningsvis inte.

Jag fick en kronärtskocka istället för blombukett häromdagen, där fanns onekligen lite romantik, inslagen i papper, förväntade mig fattiga holländska ICA tulpaner, men fick istället en ljuvlig tistel. Igår kokade jag den, i en för liten kastrull, fick stå och snurra på den som om det vore en spädgris över glödande kol i södra Spanien. Jag rörde ihop ett smör på färsk dragon, salt och citroncest och klickade på över kockan tills jag blev rädd att bli påkommen. Smöret smalt och rann ner sakta och smärtfritt längs bladen mot hjärtat. Kände på första bladet att det saknades något så jag pressade över lite citron, märktes direkt. Avnjöt den till internetpoker och The Knifes nya skiva.

Det klockrena med kronärtskocka, i impningssyfte, är att det är fruktansvärt lätt att göra. Det är dekadent och nästintill omöjligt att få överkokt. Tror att man kan göra smör på många av de färska örterna som serveras i kruka på ICA, koriander är väl inte att rekommendera men däremot timjan, basilika eller kanske citronmeliss. Jag måste hävda att poker är det säkraste kortet till måltiden har inte testat keno, tips eller patiens men har svårt att tro att det funkar med citronen.

Un manifeste de vin

Mitt namn är Gottfrid Von Strassburg.

Jag ska försvinna in i mina texter för att sedan tränga ut successivt genom de hemliga perforeringar jag gömmer bland orden. Ni kommer finna mig i vinerna. Som porlande stål rakt in i munnen, attack. Kroppens mottagande, den tilltagande berusningen och det exakta ögonblick då smaker och dofter emuleras från sinnesintryck till abstrakta förnimmelser. Tills vidare är jag inget mer än en kondens uppstigen från bläck och trycksvärta, från kristi blod och lindblomste. Upp mot flaskans väggar, utbristande i brustna droppar. Hur långt når man inom vinets sfärer? De övertygade smakar rymd i riojan och vintergata i Verdejon.

Jag kommer aldrig passera min egna lilla cirkel, alltid förbli subjektiv i mitt sökta dunkel. Ni kommer få ett namn, ett artikelnummer och en kontext. Låt oss dock blåna tänderna tillsammans!

Kort sagt -

el vino will flow!

Maroccansk lax med dill&parmesanmos

Då jag vill att bloggen skall spegla min utveckling i köket, för att egga mig till att sträcka mig efter högre kryddhyllor och sluta med gullök som bas till allt så tänker jag bara tillåta mig 2 stycken retroaktiva postar. Jag måste publicera min nyårssuppé och så även laxen jag lagade i lördags.

Till dessa två posts kommer bilder av måltiderna, tillagningen och mättnaden inte finnas tillgängliga men det kommer mina vänner, det kommer...

Gick och funderade på en meny hela förra veckan, min nya sysselsättning sömnlösa nätter när insomningstabletterna bara gör mig hungrig. Grunden var en dressing baserad på tomatpuré och spiskummin. En kombination jag velat prova till annat en taboules länge. Då jag är nybliven fiskätare (jag gav upp efter 5 års vegeterroriserande), så var jag tvungen att skända en lax med den. Adderade citron och en stor mängd svartpeppar för att anpassa den mer efter den rosa fisken och valde att tillaga i ugn toppad med ströbröd för en fejkad panering. Kör i ugnen i ca. 200 grader i 20- 25 minuter eller tills laxen faller i bitar när man petar på den med en trägaffel.

Till laxen var jag först inne på pressad potatis men då det avnjöts kvällen innan med konserverade fiskbullar fick det bli ett potatismos. Min mor gjorde ett potatismos till min lillasyster Agnes konfirmation för ett par år sedan, till det serverade hon Parmaskinkainlindade kycklingfiléer som jag inte avnjöt. Men jag freestylade ihop en variant av moset som blev mycket gott. Istället för smör och mjölk tar men nästan ett halvt dricksglas olivolja, 200 gram riven parmesanost och en halvkruka nyklippt färsk dill. Pressa en halvcitron med handen över (en känsla jag älskar; när juicen sipprar längs handleden ner i mat, känns syditalien). Dillen gör en underbar kontrast med parmesanosten och tillsammans med en nötig extra virgin olivolja blir det underbart till lax.

Inte en måltid utan vitlök som Focault sade, jag var tvungen att testa något som jag hörde på TV4:s mycket underliga Årets Kocksändningar förra veckan; att koka vitlök i olivolja. Jag kokade 10 delade vitlöksklyftor, 10 bitar soltorkade tomater och 3 kvistar färsk timjan i 10 minuter. Blandade det sagolika, paradoxalt söta och ljumma resultatet med färsk babyspenat och fint tärnad nätmelon. Havssalt och svartpeppar. Kom under middagen på att man skulle kunna försöka att ta med lite torr pepprig fårost som Manchego eller Pecorino nästa gång.

Gjorde en spegel av reducerad balsamvinäger (extreeeemt -90 tal men jag behövde sötman). Ett tips när man serverar potatismos är att ta två stora skedar, salladsbestick eller dylikt, och göra fina äggformade klickar att lägga på tallricken. Garnera alltid med färska örter, i detta fallet valde jag att lägga en fin liten häck av timjankvistar runt laxen.

Måltiden var välkomponerad, tomatpurén på laxen var underbar med moset. Syra och bas, citron och dill. Spiskummin är en väldigt intressant krydda, det var ingen vid bordet som kunde peka ut den i sammanhanget men den gjorde helt klart måltiden. Salladen var riktigt somrig, franskt, öm, len, skall utvecklas. När det är säsong för rödbetor måste det i. Och fårost.

Vännerna som bjöds tyckte alla det var gott, men fick ingen applåd eller uppmaning till att dela med mig av receptet. Det gör jag ändå. Jag drack Kir och Ramlösa till (crustpunk!!!) skrek min vän när han fick höra om mina planer tidigare på kvällen, men saknade ett gott rött, jobbar inte med vitt. Min far rekommenderade efter att ha hört måltidens indigrienser ett "Eremo (nr 42361) / Fontanafredda 89kr, lätt och kryddigt med toner av körsbär och plommon, bör passa till lax med sting."


Bonne Guerre.

Manifest

En ny blogg. Tre bloggar senare. 2 år efter det att det var koolt att starta en blogg. Men kalla detta en personlig hemsida, ta din begreppsvärld tillbaka till internets begynnelse. När det fortfarande var möjligt att nå slutet på internet, innan cyber avslutades med space.

Jag tänker här ta med er på min kulinariska promenad genom vårterminen 2006. Jag skall publicera recept komponerade av mig själv eller av andra under mitt inflytande. Jag skall skriva om viner jag serverat till eller som jag avnjutit utan mat och i så fall med en god motivering till varför.

Jag skall ironisera över fusionköket, bakpulverbaserat bröd och koks. Jag skall införa nya saker i matlagningen och jag skall framförallt bjuda på min mat. Jag skall publicera recept på underkänd mat men inte på överkokt. Råvaror skall vara Gud, och ölet skall vara Guld.

Ibland kommer jag även att låta vänner få skriva av sig, detta för att nå ut med en mer mångfacetterad bild av matlagning för er med studentkokböcker eller snabbmakaroner hemma. Jag skall aldrig dricka Castillo de Gredos, men jag skall skölja ner mina cita med Kir och Ramlösa.

Bonne Guerre mes amis.