Bonne Weekend

Bonne Guerre Gear: Iittala Sauteuse

Sen födelsedagspresent ifrån min mor. Iittalas Sauteuse i serien Tools av Björn Dahlström. En fantastiskt vacker, tung, robust och funktionell gryta. Att steka lök i rikligt med olivolja blir ett skådespel, att koka upp ett par liter vatten för tankar till jaccuzzis istället för skummande stärkelse och ljudet av en puttrande tomatsås är vackrare än någonsin. Nu har jag grytan och kniven, det enda som saknas nu mellan råvara och tallrik är en skärbräda.

Kulinarisk lågkonjuktur

Fick min första lönecheck på 2 år förra månaden. Efter torftiga år på studielån, Netto och Willy's kom det in pengar på mitt konto. Jag kunde sluta spela dragspel på gatan för pengar, plocka upp min mössa med 26 kronor i växel och gå på restaurang. Det har lätt till att mycket råvarubaserad, konventionell och mindre originell mat har lagats och att gamla favoriter i Systembolagets vinsortiment har avnjutits. Inte mycket att skryta om på Bonne Guerre. Ju mer pengar man får på kontot, desto mindre energi lägger man ner på komponerandet av en schysst pasta. Man nöjer sig med en god pecorino, plommontomater och skogsvis med färska kryddor. Man håller sig borta från kryddhyllan, slutar försöka hitta en balans mellan curry, saffran och timjan och nöjer sig med peporoncinoolivolja.

Jag har även gett mig in på en helt ny avdelning på ICA; Frysdisken. Den har nästan varit helt främmande för mig förut. Obeträdd mark. Jag har alltid rusat förbi denna matbutikens Arktis för de gröna slätterna vid grönsaksbergen. Det finns avdelningar som jag aldrig ens slängt en blick åt bland de kyliga gångarna. Men efter att halva min lön gått åt till att käka smörrebröd hos dansken bredvid, eller att köpa med sig macktillbehör för 100 :- varje dag till lunch så har jag börjat utforska Findus och Felix grumliga värld. Jag är tvungen att köpa med mig frysta färdigrätter till jobbet för att jag skall överleva den här månaden.
Förra veckan var en katastrof, den fick mig att ifrågasätta tusentals människors leverne. Jag har hört rykten om att snabbrätterna är oerhört populära och att det finns någon variant i nästan var mans frys. Att det är den största anledningen till att folk köper mikrovågsugn. De rätter jag köpte, av märket Findus var bland det vidrigaste jag ätit. Rätterna får en att känna sig unnad när man tvingas stanna och äta på en vägkrog. Jag köpte en "Sprödbakad Torsk", en "Fiskgratäng med Hummersås" och en "Lax Hollandaise". Klassiker som inte kräver att man har ett broderat förkläde för att kunna tillaga. Började veckan med Laxen och förvånades först över att att det var en schysst smak men efter att ha svalt den första "tuggan" (maten behövde inte tänder för att avnjutas) förstod jag att det var mängden fett som bedrog. Potatismoset och såsen var av rent smör. Jag mådde dåligt efter halva måltiden och till slut lät jag laxbitarna rinna av för att sedan svälja dom i hopp om någon form av temporär mättnad. Icke, bara en eftermiddagslång sjösjuka. Gratängen och Torsken vittnade inte heller om något lyckligt liv i vare sig havet eller i mikron. Allt på den folieprydda papperstallriken hade samma konsistens. Ärtorna gav mest tuggmotstånd!

Den här veckan började bättre, gav det hela ett nytt försök, nu köpte jag Felix "Soppor", igår åt jag en "Svampsoppa med Sherry och Rödlök." Grönsakerna var råa i och tillagades i den frysta buljongen. Detta gjorde att den utlovade krispigheten verkligen kändes av vid första tuggan. Jag tyckte att soppan var mycket god och helt klart värd 18 kronor och 7 minuter. Idag gav jag mig på en "Norsk Fisksoppa med vitt vin och purjolök", även den var helt ok med en mustig och rund smak. Det ända jag kan klaga på är mängden mat men med bröd till så står man sig ett tag och känner sig betydligt piggare än vad man gör på en vulgär hamburgare.

Igår kom min mor direkt till Malmö med tåg och det firades med ett besök på Tempo Bar & Kök.
Åt smörstekt horngädda med en tsatiziki gjord på spetskål, mynta och mangold. Otroligt gott och prisvärt. Gillade även att de hade ett rödvin på glas som passar till fisk vilket alla restauranger borde ha. En fruktig och sträv Chianti eller ett friskt Pinot Noir knäcker de flesta vita viner till fisk (heavy statement). Det påminner mig om en fantastisk klassiker jag åt på ett undangömt italienskt ställe på gamla väster i Malmö. Pasta med sardeller och bladpersilja. Drack ett utmärkt chilenskt Malbec till som påminde om nötter och russin i smaken och blodapelsinjuice i färgen.

Bonnge Guerre mes amis!