Blodig tomatsoppa m. Vildris&Bönor

I torsdags gjorde jag slut med mitt senaste CSN. Bad det att aldrig mer höra av sig, nämna mitt namn och framförallt inte att fylleringa i sommar. Jag gjorde slut genom att uppdatera skafferiet med kryddor, köpa en otroligt fet bit Pecorino Sardo, en bit Chames och ett Alamos Malbec. För en vecka sedan kokade jag och Mina en tomatsoppa med blodgrape i, tänkte utveckla soppan aningen då jag såg framför mig hur det skulle uppstå en obeskrivlig, näst intill kemisk reaktion i munnen tillsammans med det argentinska vinet.


Började med schteka upp klyftad rödlök, blir mycket vackert i soppa, och vitlök i Zetas fruktiga olivolja. Det luktade Puglia i hela lägenheten och jag var nära flera gånger att öppna rödvinet men tyglade mig. Tillsatte en ordentlig klicka tomatpuré, lagerblad och lite rödvinssirap innan jag smulade över två grönsaksbuljongstärningar. Kokade vid sidan upp vildris och durkade en burk svarta bönor. Två burkar hela tomater och lite vatten så fick soppan börja puttra. Soppa ser mycket tråkigt ut serverat, har man inte en klar sky och ett färgstarkt innehåll så ser det lika aptitligt ut som Jackass omelett. Hittade en liten zucchini i kylskåpet och hyvlade ett par strimlor för att göra "ribbons". Nu blev det plötsligt Steve-O stunts på en bröstcancer gala.



Lagom innan servering, öppnade jag vinet för luftning, öppnade dörren för min gäst Evelina och hällde i färsk basilika, bönor och riset. Pressade över en halv blodgrape, drog 14 varv med svartpepparkvarnen och garnerade med zucchinin. Vildris är otroligt vackert och detta framförallt för att det ser ut att innehålla mjölbaggar. Smutsigt, oskalat ris, genialt.



Vinet gjorde sig mycket väl till soppan. Det var ett oerhört mjukt vin, min gäst utbrast "Oj! Vad lent..." och det var perfekt med den ganska kraftiga men runda syran i soppan. Tomat och grape skapar en liten egen smak och hade man haft ett fruktigt vin till hade det inte gått att skilja soppan ifrån vinet. Kontrast är det som gör en rätt intressant enligt min egen värdefulla mening. Vinet var oerhört mörkt och fick tomatsoppan att se ut som apelsinjuice, soppan var dock endast en schysst tomatsoppa och inget mer. Trodde att grapejuicen skulle göra den mycket mer intressant men det var svårt. Kanske mer olivolja och mer grape nästa gång, kanske byta vildriset mot arborioris och ha i mer bönor.

Vi hade bara druckit två glas vin till soppan och hade nog undermedvetet sparat det till ostarna som stod på bordet med en fingerknäppning i otakt. Evelina hade med sig granatäpplen och lite vita mögelostar. Pecorinon och vinet small i min mun, hade floursköljningarna i lågstadiet haft den eftersmaken hade jag önskat att flourtanten var min mamma istället för att planera dödsfällor för henne. Helvete vad gott, ju större bitar man tog av osten desto hårdare bultade blodet i min mun. Kände en lätt kåthet innan jag gick på den franska, kittade osten. Lät den ligga och mogna i ett par timmar innan så den hade flutit ut över tallriken, smält i närheten av den sardinska pecorinon. På ett klassiskt Breton kex gjorde den sitt jobb och fick godkänt men vem kommer ihåg vem som gjorde mål på Ronaldinhos himmelska passningar?


Sällskapet utökades och vinet gjorde samtalet lättare och var också ett samtalsämne, precis som det ska vara. Drack med min far ett argentinskt vin på Grand Hotel här i Lund som smakade vaniljfudge, kola och oljigt. Det vinet var en 10 år gammalt och vi hade höga förväntningar på det, men tonerna av matolja och faktumet att vi druckit 10 åriga franska viner innan gjorde att vi snabbt sköljde ner med ett annat vin. Skall testa fler Argentinska viner, och då framförallt fler från Mendoza distriktet.

- Bonne Guerre