Maroccansk lax med dill&parmesanmos

Då jag vill att bloggen skall spegla min utveckling i köket, för att egga mig till att sträcka mig efter högre kryddhyllor och sluta med gullök som bas till allt så tänker jag bara tillåta mig 2 stycken retroaktiva postar. Jag måste publicera min nyårssuppé och så även laxen jag lagade i lördags.

Till dessa två posts kommer bilder av måltiderna, tillagningen och mättnaden inte finnas tillgängliga men det kommer mina vänner, det kommer...

Gick och funderade på en meny hela förra veckan, min nya sysselsättning sömnlösa nätter när insomningstabletterna bara gör mig hungrig. Grunden var en dressing baserad på tomatpuré och spiskummin. En kombination jag velat prova till annat en taboules länge. Då jag är nybliven fiskätare (jag gav upp efter 5 års vegeterroriserande), så var jag tvungen att skända en lax med den. Adderade citron och en stor mängd svartpeppar för att anpassa den mer efter den rosa fisken och valde att tillaga i ugn toppad med ströbröd för en fejkad panering. Kör i ugnen i ca. 200 grader i 20- 25 minuter eller tills laxen faller i bitar när man petar på den med en trägaffel.

Till laxen var jag först inne på pressad potatis men då det avnjöts kvällen innan med konserverade fiskbullar fick det bli ett potatismos. Min mor gjorde ett potatismos till min lillasyster Agnes konfirmation för ett par år sedan, till det serverade hon Parmaskinkainlindade kycklingfiléer som jag inte avnjöt. Men jag freestylade ihop en variant av moset som blev mycket gott. Istället för smör och mjölk tar men nästan ett halvt dricksglas olivolja, 200 gram riven parmesanost och en halvkruka nyklippt färsk dill. Pressa en halvcitron med handen över (en känsla jag älskar; när juicen sipprar längs handleden ner i mat, känns syditalien). Dillen gör en underbar kontrast med parmesanosten och tillsammans med en nötig extra virgin olivolja blir det underbart till lax.

Inte en måltid utan vitlök som Focault sade, jag var tvungen att testa något som jag hörde på TV4:s mycket underliga Årets Kocksändningar förra veckan; att koka vitlök i olivolja. Jag kokade 10 delade vitlöksklyftor, 10 bitar soltorkade tomater och 3 kvistar färsk timjan i 10 minuter. Blandade det sagolika, paradoxalt söta och ljumma resultatet med färsk babyspenat och fint tärnad nätmelon. Havssalt och svartpeppar. Kom under middagen på att man skulle kunna försöka att ta med lite torr pepprig fårost som Manchego eller Pecorino nästa gång.

Gjorde en spegel av reducerad balsamvinäger (extreeeemt -90 tal men jag behövde sötman). Ett tips när man serverar potatismos är att ta två stora skedar, salladsbestick eller dylikt, och göra fina äggformade klickar att lägga på tallricken. Garnera alltid med färska örter, i detta fallet valde jag att lägga en fin liten häck av timjankvistar runt laxen.

Måltiden var välkomponerad, tomatpurén på laxen var underbar med moset. Syra och bas, citron och dill. Spiskummin är en väldigt intressant krydda, det var ingen vid bordet som kunde peka ut den i sammanhanget men den gjorde helt klart måltiden. Salladen var riktigt somrig, franskt, öm, len, skall utvecklas. När det är säsong för rödbetor måste det i. Och fårost.

Vännerna som bjöds tyckte alla det var gott, men fick ingen applåd eller uppmaning till att dela med mig av receptet. Det gör jag ändå. Jag drack Kir och Ramlösa till (crustpunk!!!) skrek min vän när han fick höra om mina planer tidigare på kvällen, men saknade ett gott rött, jobbar inte med vitt. Min far rekommenderade efter att ha hört måltidens indigrienser ett "Eremo (nr 42361) / Fontanafredda 89kr, lätt och kryddigt med toner av körsbär och plommon, bör passa till lax med sting."


Bonne Guerre.