Flykten från Tokyo

I nästa upplaga av sällskapsspelet Trivial Pursuit kommer frågan ”Vad kostar en Dry Martini på Park Hyatt i Tokyo?” att finnas med. Hotellets skybar blev världsberömd i och med filmen Lost in Translation. En ny modern bild av den österländska staden målades upp men inte många i den kände igen sig. Den fulla karaokesjungande schablonen cementerades och som västerlänning krävs det en vilja för att kunna bryta sig loss från den.

Globaliseringen har nästan gjort de klassiska metropolerna identitetslösa med McDonalds och Starbucks i varje gathörn och i den ständigt stressade folkmassan är det svårt att urskilja Japans ansikte. Den riktiga råvaran serveras där du kan uppskatta den och vägen dit är inte lång. Ta bara tåget 2 timmar söderut, passera Yokohama och stig av i Yougawara City i Hakonedalen.

På perrongen förundras du över att vara en av få, till skillnad från i Tokyo där du är en av tusen. En taxi står alltid vid järnvägsstationen för att hämta upp den målmedvetna livsnjutaren och be den att ta dig till värdshuset Seiransou. Ett ryokan som är från en annan tid. Traditionen har lika grova rötter som det bastanta trädet utanför och här finner du Japan som det verkligen var och är.

Bekanta dig med ditt spartanska rum och de vävda mattorna på golvet som kommer att vara underlag för en stillsam njutning. Strax kommer tre kvinnor in i mönstrade kimonos som berättar livsöden för den uppmärksamme och börjar duka ett bord för en traditionell japansk måltid. Rätt efter rätt, fat med fisk, fisk som fat. En tallrik med sashimi, en fond som sätts på kokning, en hummer och ytterligare ett dussin delikatesser. Sist för den äldsta kvinnan in en stekhäll vardera och ett öppet snäckskal. En abalone, en mollusk, som är havets svar på Kobebiff smakar lika mycket Japan som det undangömda rum vi tilldelats i skuggan av ett vattenfall.

Andaktsfullt steks abalonen levande framför ögonen på dig och den knyter sig likt ett krampande hjärta på stekhällen. Efter middagen går du till värdshusets spa. Vattenånga stiger från bäcken och du känner den när du går över den lilla fuktiga bron från värdshuset till den varma källan, onsen. Det nästan fyrtiogradiga vattnet omsluter din kropp, värmen kapslar in dig och du kan inte annat än att känna dig tyngdlös och avslappnad. Bruset och fuktmolnen från vattenfallet svalkar ditt ansikte och håller dig nykter. Din puls saktar ner i takt med att kondensdropparna träffar vattenytan från de gröna bambubladen som skuggar vattenkällorna.

När du kommer tillbaka så har de dukat bort bordet och bäddat på golvet med bomullslakan som doftar lätt av cederträ. En pyjamas ligger nästan origamiskt vikt på din kudde och den mjuka madrassen kramar dig god natt.

Morgonen efter så har tvagningen drivit ut onda andar i enlighet med shintoismen. Efter en traditionell frukost går du för att upptäcka vad mer som finns att finna i denna nya vackra värld. Ta bussen över berget ner till den sagolika sjön Ashinoko som ligger vid foten av Fuji. Vandra den korta kilometern genom de intensivt röda portarna, toriis, till Hakone Jinja Shrine för att besöka ett uråldrigt japanskt tempel.
Åk över Djävulens dal, Owakudani, som är berömt för sina svavelkällor och ta sedan linbanan ner till civilisationen. Cederskogar omhöljer vagnen och du kan trots maskineriet nästan höra skogens tystnad. Du ser produkten av österländsk filosofi framför dig, de lugna grafer trädlinjen bildar övergår i en liten tågstation.

Det lilla antika tåget som möter dig i foten av linbanan, slungar dig in i ortsbefolkningens dagliga liv. Exklusiviteten må vara lämnad bakom dig i bergets mystik, men att få stå där, omgiven av japanska skolflickor, som inte annat vet än lugnet, skänker dig stillhet. På tåget ser man grönskan som passerar utanför fönstrena och den är nästan påträngande vackert.

Ju närmare Tokyo vi kommer desto fler kostymklädda män stiger på och de somnar genast med portföljerna krampaktigt tryckta mot benen. Det är en ynnest att få en inblick i det yttersta av en kultur. Tillbaka i Tokyo inser du att utflykten var nära ett katarsis. När den nästan monumentala vägkorsningen Shibuya Crossing slår om till grön gubbe passerar en miljon människor om dagen. Känslan av ett myrsamhälle sätter sig likt cigarettrök i kläderna men i sucken har en ton av cederträ dröjt sig kvar.

Tidigare publicerat i Galore Taste & Travel