Galvin Bistro Deluxe, London

Det finns ett två saker som charmar med London, det extrembrittiska när man särar på tweedkavajer i undangömda second handbutiker i Kensington, rugbyspelarna i Hyde Park på söndagar som simmar ut i de små dammarna för att hämta den förvillade bollen, taxichaufförerna som diskuterar dadaism med dig och söndagstidningarna. Det andra, är det extremfranska när man sätter sig ner på bistro, när man går in hos en slaktare eller när man köper bröd. Det franska inflytandet över den engelska moderna kokkonsten går inte att uppskatta, vissa rester finns från Italien men om Themsen är beurre blanc så är tomatsåsen en fontän på Trafalgar Square. Det som inte charmar, är le cross over, the confusion food, godsägare i basker, Jack Russel Terriers i Chanelväskor, baguetter med stilton, White i Marco Pierre White eller champagne och rökt makrill. När det brittiska köket har växt sig starkt de senaste åren med namnstarka profiler och först nu börjar få självförtroende i sina rötter så smakar allt fortfarande smör. Grönsaker kokas inte längre sönder och det officiella menyspråket är fortfarande franska. Rouxbröderna har en artikel om sig i veckan i valfri gratisbilaga och Ramsay är fortfarande livrädd för Robuchon.

Ändå är det märkligt, att när man hittar riktigt franskt, av riktiga britter, så är det först då som man blir riktigt nöjd. Jag önskar att britterna, såsom Fergus Henderson på St John vågar fullt ut med sitt egna. Gör franskt eller gör brittiskt. Inte franskt med brittiskt. Galvin Bistro Deluxe öppnades för dryga 3 år sedan på Baker Street av Galvin bröderna, båda med gedigna erfarenheter från allt franskt söder om Skottland med ambitionerna att laga franskt. De har ytterligare ett par restauranger men det är bistron jag dragits till.

Mitt första besök var ett av de mest prisvärda restaurangbesöken i mitt liv. Det var med pappa en sommardag förra oktober och vi betalade £15 för en set lunch menu, prix fixe, 3 rätter för dryga 180 kronor. Det borde inte kosta mer, men det kan det och det är man van vid. Det är en enkel Terrine på vilt till förrätt, en bit Bavette med perfekt slagen Bearnaise och Pommes Pont-Neuf. En bit Brie efteråt. Allt tillagat till perfektion och det blir snabbt ens framtida referens till just de rätterna. Och priset. Helvete.

Andra besöket var mat med större ambitioner och med en kräsen fransyska. Dock till normalpris. Först en varm Vichyssoise med Rökt Kolja och ett Pocherat ägg. Utsökt. Fransyskan mitt emots Råbiff var klanderfri och Kalvlevern till huvudrätt var antaligen ljuvlig. En massiv lever, täckte en standardstor svensk pizzeriatallrik och krigade mitt svalg ordentligt. Efterätten var utmärkt, Ouefs à la neige, aldrig ätit förut, en vit obakad maräng i Crème Anglais, ett vitt dessertvin till som jag glömt bort på lunchfyllan dämpade sötman perfekt. Notan för 3 rätter landade på ca 500 per skalle och kändes väldigt bra, men inte lika bra som den första lunchen.

Galvin Bistro Deluxe är en bra bistro. Fransk mat, inte brittiskt franskt eller franskt brittiskt, men av britter, för fransmän. Vill ni äta det prisvärdaste i era liv, ta set lunch menu och lägg en tusenlapp på bra vin. Hoppas på att de har en fin styckdetalj och ta sen kaffet på den italienska kaffebaren ett kvarter upp efteråt.