Potatisgnocchi med Tomatsås

Det var länge sedan jag sett fram emot att få mat lagad åt mig som i lördags. Karins pojkvän Mauris matlagning har det ryktas om länge, framförallt hans fisksoppa. I fredags bestämdes det att Mauri som jobbat som kock och har rötter i Argentina skulle laga mat åt ett mindre sällskap hemma hos oss på Kastanjegatan. Jag dröjde mig kvar i Malmö hela dagen, gick på Ernesto Netos utställning på Malmö Konsthall: genialt, vackert och varmt men det handlar inte den här bloggen om. Mauri bjöd på potatisgnocchi med en mustig tomatsås som man tydligen äter den 28: onde varje månad i Argentina.

Jag har gjort gnocchi vid två tidigare tillfällen, båda gångerna har jag. Eller, det har blivit gnocchis men det har varit efter 3 timmar och 3 liter mjöl. Mauri gjorde gnocchis betydligt fortare och delade med mig med grundhemligheten (inte längre); kör potatisen i ugnen istället för att koka den, då blir den torrare och fastare, enklare att göra deg på. Sen gjorde han ett vanligt mos på den, tillsatte ett ägg och ett eller två kryddmått riven muskotnöt. Gjorde som vanligt runda strängar på ett mjölat bord av degen som sen skärs till små bitar. Sen satte han gästerna på att trycka ut degbitarna mot en gaffel för att sedan åka ner i kokande lätt saltat vatten.

Såsen var det som gjorde måltiden till bland det godaste jag ätit hittils i år. En tomatsås med rödvin och paprika. Först hade Mauri schtekt grovt hackat lök och strimlad paprika riktigt hårt och sen tillsatt rödvin (hur mycket vet jag inte men en halv flaska låter rimligt enligt mig.) Det hade fått puttra innan tomater tillsatts för att sen få koka i 3 timmar. Första timman hade han bjudit på det som tomatsoppa men efter att få leva en sås livstid i den tjockbottnade kastrullen fick den gratineras med den kokta gnocchin i ugn med det sista av min Pecorino Sardo. Färsk basilika på toppen och klart. Jag ville svära, jag ville sakta ner när jag åt, jag ville inte sluta peppra men framförallt ville jag aldrig bli mätt. Det var så gott, minnen från Italien, från Lorenzos kök och drömmar om att aldrig göra en sämre tomatsås.

Att prata om vin i samband med den här såsen känns överflödigt, men gott drack vi. Tror att en flaska Periquita och att någon flaska merlot stog tömde på bordet morgonen efter. Vi gick vidare till invigningen av en mindre rolig klubb i källaren på ett hotell här i Lund. Där spelades kassa houseremixar av de flesta populära låtarna man får höra på MTV, vidrigt. Stannade i 1 timme och drack några gratisdrinkar med kanske en 2: a Bacardi Razz i varje, snålt.

Hem till mer vin, efterfest med en flaska tolvårig Glendronach och efter efterfest med Lingongrova och makrill i tomatsås. Vilket bra krig.