fredag, oktober 24, 2008

Cocktail


När människor säger "jag älskar rödvin" så brukar det oftast betyda att de gillar att dricka mustig saft som är röd och innehåller 14% alkohol, de har inga preferenser och tycker att vin smakar vin och att vitt vin är surt. Jag förvånas inte, jag brukar instämma, "jo jag tycker också om rödvin, speciellt när jag haft en stressig dag," då klickar det, "gör du det med! oj, jag trodde jag var den enda som varvade ner med ett glas rödvin." Jag nämner då att jag även föredrar tidig höst framför vår och konversationen rör plötsligt ämnet själsfränder. Jag ser det som en mycket prövande övning i att maskera brutal sarkasm och beställer en öl. En nära vän, som gärna säger att han gillar slottsvin och, tycker att öl smakar öl och att det inte finns någon anledning att söka efter några äppeltoner i eftersmaken. Jag älskar öl, fermenterat minst 20 gånger från ett gäng albinomunkar med skepparkransar i Belgien och jag kan betala 1 000 kronor flaskan.

Men en sak jag aldrig kommer att förstå, är drinkar, cocktails, long drinks, mixers, whatever. Inte något ont mot bartenders, det är verkligen en konst att blanda en bra drink, om det nu är möjligt att blanda en bra drink. Kan en drink någonsin bli något annat än typ fruktjuice som används för att lättare kunna dricka fulspriten genom ett långt plaströr? Jag älskar ren sprit, fin sprit med eller utan is har karaktär som kan slänga mig i fler riktningar än tango, låt den vara i fred. Jag kan tänka mig, om jag är ute efter något törstsläckande på flera plan att blanda en sämre gin med tonic, och jag uppskattar en känslofylld draja, en pepprig bloody, en Old Fashioned på bra bourbon eller en sazerac om jag sitter i en chesterfieldfåtölj i en anrik hotellbar. Men när drinken (undantaget sazeracen) innehåller mer än 3 ingredienser, har någon form av juice eller fruktlikör (champagnecocktails är ok) så smakar det exakt likadant för mig. Ingenting. Lämna vodkan ifred, ge fan i passionsfrukten, lycheen, stjärnfrukten, den vissna myntan, den omogna galiamelonen och Sourz Pineapple. Ikväll betalade jag 182 kronor för en Apple Pie Mojito på Sketch, inklämd mellan bankers och ryssar, med tanken, det här måste vara bra, det är ju så jävla dyrt. Det var bara dyrt, men man fick kissa i en äggformad "pod."

- "Hur smakar din drink?"
- "Som en drink tack, obalanserad, söt, utan alkohol och med en jävla massa garnityr som gör den omöjlig att svepa."
- "Vill du smaka min?"
- "Nej tack, men du kan få resten av min."
- "Visst har de roliga namn på sina drinkar här?"
- "Nej."

2 Kommentarer:

Anonymous Anonym sade...

http://video.nymag.com/?fr_story=c25c3b7b4c59d16d75c8ab054d87e72e27d110c4&rf=bm

3:00 fm  
Blogger Olle sade...

för en stund där var jag orolig att Du skulle säga något elakt om min G&T...jag menar, just leave G&T alone, dammit!

Long Island Ice Tea är en av få drinkar jag gillar. Mest för att jag gillar iste, och att bli full.

3:09 em  

Skicka en kommentar

<< Home