Penk's, London

Om Notting Hill, filmen med Hugg, skulle ha spelats in idag så skulle den ha spelats in i Queen’s Park. På Salusbury Road. Gatan jag går nerför varje dag till hem från tunnelbanan, uppför varje dag till den. När jag haft besökare den senaste tiden så har jag upptäckt gatans förträfflighet varje gång när jag visat den för mina kära, där är min bokaffär, där är en underbar pub, där är ett ekologiskt café (antagligen det dyraste i London, alltså världen), där är en lite mataffär med en charkdisk som får en att vilja sy köttkläder. På den uteserveringen stal en tvillingbror sin tvillingbrors glasögon. Där är Penk’s, en pytteliten restaurang med kanske 8 bord. Den ser än mindre ut från gatan.

När jag flyttade hit gick jag förbi den varje dag, läste menyn på väg hem från skolan men den låg liksom för nära hemmet för att jag skulle hitta dit och skrika Garçon! till hovmästaren. Jag var lite tubsjuk, det räknades inte som utflykt om man inte åkte minns 2 tunnelbanestationer emellan. Jag visste att jag skulle hamna där en dag, men tog liksom aldrig första steget. Penk’s försökte, de blev utsedda till en av Londons 50 prisvärdaste restauranger av Timeout, de erbjöd Bellinis för £5, de vinkade när jag gick förbi. Hösten (det blir aldrig vinter här) tunnades ut, Ushers nya låt kom men det skulle krävas att en utomstående, trött på flörtandet utan handling, skulle boka bord åt oss.


Ia bokade en fredag efter en kass dag på praktiken, i trubbel för tjugonde gången i ordningen på grund av en danskjävel som tog cred för mina idéer och stack på 2 timmars lunchraster. Hade inga förväntningar, vara bara sur, irriterad, tyckte väldigt synd om mig själv. Penk’s kom in med cava, billig bra cava, sen billigt bra vin på halvflaska. Sen bra förrätter, hearty food som de säkert kallar det själva. Åt en terrine på blandat vilt, skriet från vildmarken, med en pikant chutney och toast på surdegsbröd. Ia åt en fiskförrätt med mjälla, dova smaker, smör band franska band. Vi åt båda varsitt anklår med rotfrukter och sås. Inga konstigheter. Priset var pinsamt.

Återvände ett par veckor senare till en överraskningsmiddag på min födelsedag. Fick jävligt bra fläskkött. Lunch ett par dagar senare och en lätt sallad på mör rostbiff som jag vill ha som kudde än dagen efter. De frågade om jag ville ha fransk senap till. Bara det. Stället är värt en omväg i London, inte om man kommer hit på semester men om man bor här, och känner att en utflykt kräver minst två tunnelbanestopp.