Intryck av Paris

I september förra året flyttade jag till den (kulinariska) huvudstaden Paris där jag nu befinner mig. Min förhoppning var att kunna köpa med mig en macbook för att bland annat skriva frekventa inläggen för bloggen, något jag med all önskvärd tydlighet misslyckats med. Men på en tillfälligt lånad dator ska jag åtminstone försöka sammanfatta det jag upplevt i mat och vin-väg så här långt.

Det som först slog mig när jag kom hit var råvarorna, dessa kockens fundament som inte alltid är vad man skulle önska i Sveriges nordliga breddgrader. Det blev en omedelbar kärleksaffär med tomater, jag minns ännu hur jag likt en extatisk och tillika förfriskad Benght Frithiofsson förde tomatkvist efter tomatkvist mot mitt ansikte för att insupa de makalösa dofterna som med lätthet penetrerade tomaternas skal - ja, som rentav fanns i skalen. Genast förstod jag vilka bonne guerres jag skulle kunna utkämpa med tomater som sluppit transporten till sverige och därför inte besatt de centimetertjocka transportbeständiga vattensmakande skalen man så ofta finner hemmavid.

På väg mot grönsakerna på mitt lokala Franprix tvingas man passera den dignande vinhyllan, eller ja, snarare vinväggen. Här finns bara franska viner i ett spektrum mellan 1 och 30 euro flaskan. Det är minst sagt en djungel att ta sig igenom, en djungel genom vilken jag inte ens har någon hjälp av min global-machete, en stid mina sinnen istället måste utkämpa. Det är helt enkelt förbannat svårt att göra konsekventa bra köp och ofta får priser snarare än andra faktorer agera rådgivare. Här finns inte en representant för Languedoc utan snarare 40 varav 35 kostar tre euro med en smak därefter. Det finns mycket att säga om systembolaget men en produktbeskrivning och ett redan begånget urval gör det om inte annat bra mycket enklare att handla vin i form av säkra kort. Jämför en stormarknad i Frankrike med att gå på restaurang som saknar vinlista utan istället besitter 2000 mer eller mindre okända viner du måste chansa från. Ja, så kan det kännas ibland. Lättare är det då att gå till en så kallad vinkällare som enbart säljer viner av olika slag. Här finns såväl kvalité, utbud som kunnande och inte sällan även en enorm entuasiasm påeldad av de vinprovningar som personalen ofta håller för kunder och sig själva. Hur levervärdena ser ut för den med skägg nere på vinaffären vid mig, han som jag aldrig sett nykter, vill jag helst inte spekulera i.

Till en början frapperades jag av att utbudet i vanliga matbutiker - här kallade supermarches - var så litet. Skillnaden är stor mot ett Konsum i Stockholm eller Malmö. Förutom en liten patetisk asiatisk hylla besitter mitt Franprix egentligen enbart en hylla utöver det mest fundamentala basutbudet; kosherprodukter i form av vin, kapris etc med text på hebreiska vilket beror på att jag bor i elfte arrondissemanget tillsammans med de flesta judar i Paris med undantag av den täta grupp ortodoxer man finner på och runt falafelgatan i Le Marais. Här går man alltså inte till kinahyllan på Hemköp när man ska laga kinesiskt utan till en kinesisk stormarknad, till grönsaksaffärerna för grönsaker och frukt, till ostaffären för ost, slakteriet för kött, fiskhandlaren för fisk och skaldjur. Jag bor alldeles intill förträffliga Rue Oberkampf, tidigare känd som den hippaste gatan i Paris, och här finns allt vad man kan vilja ha i matväg. Brukar passera vinbutiken "Le Cave Du Vin" sist och fråga om tips på viner som passar bra till den mat jag inhandlat och tänkt laga till. Som tur är börjar min franska ta sig på allvar nu men i början blev det mest att jag nickade med dumt och låtsades förstå alla adjektiv om vinerna som inte sa mig någonting. Ibland händer det att jag fastnar på en vinprovning och alla i butiken är alltid pratglada (läs: fulla).

Ett av de mest intressanta viner jag druckit sedan jag kom hit kom från Jura och var vitt samt mousserande. Dessvärre har jag inte kvar namnet och vinmässan där min vän köpte vinet är inte längre öppen. Det var ett av få vin jag smakat från det mystiska Jura. Jag tror det var från 2005 men det bad verkligen inte om ursäkt för sig. Smaken var helt skoningslöst stram och alla vid bordet tappade hakan. Gröna äpplen och mineral utan att bli för syrligt. Smaken förde tankarna till Pol Roger såväl som Tintin när han går vilse i öknen och blir torr i munnen. Jag hoppas innerligt att jag kan komma över det igen.

Den största besvikelsen för mig så här långt är den kanske viktigaste komponenten av alla när det kommer till vindrickande - någon att njuta vinet med, någon som Alfred att bara sitta och sucka andaktsfullt bredvid. De jag bor med, ett par svenskar och en Colombian, har oftast fyllan som viktigaste drivkraft och dricker med glädje vidriga viner för två euro. Låt gå för att det kan vara trevligt att bli full men nog kan man göra det med litet klass och stil! Att argumentera för god mat och gott vin som livskvalité i försvar mot anklagelser om snobberi orkar jag inte ens bemöda mig.

Restauranger har jag inte haft tillfälle att besöka allt för ofta, främst på grund av min monetära status i form av studentens. Trist för mig eftersom det här är staden där man verkligen vill ha mycket pengar att spendera på restauranger. Krogar med tre stjärnor från Michelin såväl som buteljer med livets främsta elixir Champagne finns det mycket gott om, frestelserna är partout. Den gamla kapphästen Chartier vid Grands Boulevards erbjuder dock mat till mycket billig penning. Här får man sig en hyffsad råbiff och en flaska (!) av husets röda för 14 euro i sällskap av 400 andra människor som får plats i denna gamla ombyggda tågstation. Delar av den gamla interiören från 1800-talet finns kvar och takhöjden är enorm. Jag misstänker att det är en hel del turister här men på söndagar då alla butiker är stängda på grund av den strikt följda katolska helgdagen brukar lokalen vara packad av vanliga franska familjer som inte varit förutseende nog att handla söndagens middag ett par dagar i förväg.

Väntar med spänning på att göra en rundtur i Frankrike och slippa smogiga Paris för någon vecka, vill särskilt till atlantkusten med fisk ostron till geniala priser. Fisk är det jag ätit minst sen jag kom hit, c'est dommage som man säger här. Till dess - eller nästa gång - Au Revoir!