Unna sig
När jag gick i gymnasiet såg vi på samhällskunskapen en film om en ensamstående arbetslös trebarnsmor. Dokumentären ville visa vad definitionen av en fattig var i Sverige och hur hennes vardag såg ut. Filmen följde vår stereotypa bild, hon tyckte kläderna på Myrorna var lite dyra och hon gick jättelångt istället för att ta buss. Sen följde de med henne och handlade, hon talade om att hon alltid var tvungen att planera innan vad hon skulle köpa och att det var hemskt jobbigt när barnen ville ha leksaker som hon inte hade råd med. Sen, knappt utan att man märker det så, plockar hon ner en ask körsbärstomater i kundvagnen. Klassen rycker till, vill pausa filmen och se om frekvensen frame-by-frame, var det verkligen körsbärstomater hon stoppade ner? Hur kan man vara fattig om man köper körsbärstomater? De ville ogiltigförklara hennes ekonomiska status på grund av detta "ansvarslösa" inköp.
Det klassen inte förstått är konsten att unna sig. När vi såg hur de gick de 2 kilometrarna till matbutiken istället för att ta bussen var det för att hon insett att hon kunde köpa en delikatess för de pengarna. Att gå den extra biten var lätt värt det för att hon hade utsett en belöning.
Jag lärde mig tidigt av mina föräldrar vikten av att unna sig, att förbättra sin vardag och göra små saker till höjdpunkter. När vi hade det sämre ställt så märkte jag som barn inte av det för att vi åt fortfarande gott. Maten har varit lika god oavsett mina föräldrars ekonomiska situation och det är något jag är oerhört tacksam för. Som nybliven student får man en kalldusch eller snarare ett syrabad, hur skall jag lyckas äta gott och laga god mat på de här pengarna? Att helt plötsligt kastas under existensminimum gör att man lägger tillbaka mozzarellan, Zetas olivolja och peston för att bli kvar med djupfryst broccoli i vagnen. När man sen väljer att gå till Ica Maxi och sno en kundvagn för att köra hem grejerna så att man kan unna sig bladspenat, nygrovmalet kaffe till sin lilla pressobryggare och en ny tandborste så är det lönt för att maten förhöjer ens levnadsstandard något så brutalt att man förbannar varje gång man slösat. När mina korridorare berättade om ångesten de kände för sin tillvaro så satt de oftast och stirrade ner på sin tallrik med makaroner och falukorv.
Likgiltighet inför vad man äter är farligt, förlor man aptiten och glädjen inför att äta så tappar man energin för att göra allt annat. Unna kommer bli 2007 års populäraste flicknamn.
Det klassen inte förstått är konsten att unna sig. När vi såg hur de gick de 2 kilometrarna till matbutiken istället för att ta bussen var det för att hon insett att hon kunde köpa en delikatess för de pengarna. Att gå den extra biten var lätt värt det för att hon hade utsett en belöning.
Jag lärde mig tidigt av mina föräldrar vikten av att unna sig, att förbättra sin vardag och göra små saker till höjdpunkter. När vi hade det sämre ställt så märkte jag som barn inte av det för att vi åt fortfarande gott. Maten har varit lika god oavsett mina föräldrars ekonomiska situation och det är något jag är oerhört tacksam för. Som nybliven student får man en kalldusch eller snarare ett syrabad, hur skall jag lyckas äta gott och laga god mat på de här pengarna? Att helt plötsligt kastas under existensminimum gör att man lägger tillbaka mozzarellan, Zetas olivolja och peston för att bli kvar med djupfryst broccoli i vagnen. När man sen väljer att gå till Ica Maxi och sno en kundvagn för att köra hem grejerna så att man kan unna sig bladspenat, nygrovmalet kaffe till sin lilla pressobryggare och en ny tandborste så är det lönt för att maten förhöjer ens levnadsstandard något så brutalt att man förbannar varje gång man slösat. När mina korridorare berättade om ångesten de kände för sin tillvaro så satt de oftast och stirrade ner på sin tallrik med makaroner och falukorv.
Likgiltighet inför vad man äter är farligt, förlor man aptiten och glädjen inför att äta så tappar man energin för att göra allt annat. Unna kommer bli 2007 års populäraste flicknamn.
Etiketter: Alfred
redaktör Unknown at 10:43
4 Kommentarer:
Mat är livet!
Utan mat dör man.. eller jag menar:
Utan god mat dör man! ;D
Jag är bra på å unna mig.. Aldeles för bra! Hahaha
Ett liv utan unn är inget värdigt liv. Och har man inte insett värdet i att då och då ge sig själv 'det lilla extra', då har man inte heller insett vad det är att leva.
Pengar kommer och går. Och det är definitivt värt att skippa bussen för en ask coctailtomater.
Dock är det viktigt att inte unna sig så mycket att unnen inte längre blir några unn utan ren slentrian.
Tack för ordet! Hälsn. Livsnjutaren Agnes Larsson
Forbannat bra skrivet. Nastan sa att man inte marker hur folhemsromantiken overgar i twentysomethingborgerlighet.
Skamt asido: Den dar korridoren kanns lustigt bekant. Men ar inte du for ung for att ha varit med om de dar socialrealistiska skoldokumentarerna? Fina tider var det i alla fall. Anyway, for att hedra din kamp funderar jag pa fullt allvar pa att ata middag hemma for forsta gangen pa en manad. En ugn kan tydligen anvandas till mer an skogarderob.
/Niels
Hej! Just det här inlägget har fått mig att starta en blog på ämnet njutning och mat (metrobloggen.se/pomona). Så det var verkligen inspirerande!
Tack för inspirationen och en i övrigt väldigt trevlig läsning!
Skicka en kommentar
<< Home