Lite tid över

Tog en bild på min lediga dag i söndags. Den är övertydlig i sin symbolik och nästan raljant mot min sinnestillvaro. Jag jobbar 6 dagar i veckan, 10 timmar om dagen, är engagerad i mitt jobb hela dygnet och har 3 dagars ledighet att se fram emot som belöning. Siffrorna är min vän då mitt kontobesked kommer berätta med vackra tecken att det var värt det. My heart is saying yes but my body is saying no. Jag har unnat mig mat, jag klarar inte av att svälta för att sen frossa, jag vill ha god mat när jag förtjänar det minst. Maten får mig att varva ner, den skänker njutning i stress. Den får mig att se livet i färg och dämpar frustrationen över att nästan missa det enda ljusa i det mörka.

Att gå ut och äta, att sitta ner och fokusera på ens bränsle ett tag är för mig andaktsfullt, att få precis det jag önskade, att få lite till eller att få något helt annat. Efter tidigare i veckan gick jag och Jonas tll La Roche på Lilla Torg, ett tapasställe som jag provade i somras med mamma och Mina. Det jag gått och suktat efter sen dess är deras salta anjovis på potatischips, en otrolig kombination som även denna gång fick mig att sluta ögonen. Jag satt med Jonas och pratade om Pata Negra, om California Rolls i Japan och om vegetarianism, drack en liter Falcon Export och tvättade händerna noga innan maten. Min mat blev godare för att Jonas gillade den, för att spanjorerna bredvid gjorde specialtapas åt oss och för att sorlet hindrade mig från att höra vad de andra i lokalen pratade om.

Imorgon har jag bokat bord på Mrs. Brown. En annan hypad Malmökrog som jag har höga förväntningar på. Övervägde först att besöka Smak vid Havet som gjort ett mycket positivt intryck på mig i somras men menyn såg lite för magstark ut för en nybliven köttätare. Att gå från äggplanta till kalvbräss, tomatkross till anklever och Quornbitar till gris-hummerkorv är ett för stort kliv.