November Frossa

Vi var sju stycken glada och förväntansfulla tappra krigare som igår samlades för en efterlängtad novemberprovning hemma hos Håkan. Håkan som allmänt betraktas som ett Australi-freak brukar alltid bjuda på spännande och goda viner och så även denna gång. Att gänget var på hugget märktes omedelbart, redan vid den inledande okulära besiktningen börja förstå-sig-påarna att nicka igenkännande då alla fyra vinerna hade skilda och i mångas tycke specifika färger, allt från en ljus rubinröd till en åldrad bruning. Under sniffningsfasen identifierades det första vinet, det var en omisskännlig dilldoft med kraftiga löv och jordinslag som fick de flesta att satsa på Spanien och Rioja. Att det var så bekräftades än tydligare när vi avsmakade denna utmärkta ålderman från 1982, ett Faustino I. Mycket bra vin som dock passerat sitt bäst före datum.

Nästa vin som identifierades var ett mycket bra vin från Australien, ett E&E Black Pepper Shiraz från Barbossa Valley, med en mörk rubin röd färg och kraftig doft präglad av mörka bär, rostade ekfat och smörkola kändes den rätt typisk Den koncentrerade smaken var stor utan att vara påträngande med inslag av körsbär, den kraftiga ekningen slog igenom med tydlig vanilj smak och om man gillar den här typen av vin var det ett utmärkt vin.

Det tredje vinet som även det tilltalade de församlade krigarna lurade alla, de flesta ville ha ursprunget till Frankrike och norra Rhône på grund av den lite sträva och mineraltunga smaken, andra hävda Bordeaux. Ingen hade rätt, vinet var en riktigt bra cab från Chile som trots sin relativa ungdom (2003) visade mogna kvaliteter. Det var inte första gången som en Echeverria förvånade positivt.

Det fjärde och sista vinet var ett riktigt bottennapp från bolagets november släpp, det är sällan att ett vin för 150 kr är så dåligt. Det var även mycket svårt att placera, den ljusa färgen och något fruktiga doften tydde på en Pinot från okänt land/region. Att det skulle vara ett välrenommerat Bourgogne, Cote de Nuits Villages från 2004 kunde ingen ana. Detta vin skall till alla pris undvikas, surt och instängt utan någon karaktär gjorde det till en tråkig bekantskap. Det blev till och med en slatt över (!).

Efter den officiella provningen starta ett frosseri på italienska skinkor, korvar och ostar av den bästa kvaliteten och alla njöt i fulla drag. Av alla flaskor som öppnades till maten är det bara en rackarens bra italienare som jag kommer ihåg namnet på, Brunello di Montalcino från 1997, jag tror vi drack två av detta välsmakande vin innan vi till sist packade ihop och cyklade hem i novemberrusket.

Nu väntar vi alla på att vår egen sommelier Arne skall öppna upp sin källare för nya excesser och sensationer, har vi tur blir det av redan nästa vecka och jag återkommer givetvis med en rapport.