2006 - Att tugga sig fram till ett välbefinnande

Castello Di Brolio 1997 - I julkapp av min pappa fick jag en Kafkatröja; en souvenir från Prag, en Jan Hedhs bok om bröd som är det mest provocerande jag läst och ett flaska rött vin, som är det godaste jag druckit. Mina föräldrar var för ett par år sedan i Toscana på en "vinresa", man dricker mycket och köper med sig lite hem. Jag var under tiden i Texas som utbytesstudent och var så långt från sofistikerad alkohol man kunde komma. 1997 var ett fantastiskt vinår och flaskorna som klarat sig därifrån är färre efter denna. Jag inväntade Hampus från Stockholm för att korka upp, jag såg nästan fram emot vinupplevelsen lika mycket som hans besök och vi nämnde flaskan varje gång vi bekräftade ankomsttider och helgplaner. Han anlände sent en fredag i februari med bil och vi möttes inte upp förens halv två på natten. Vi tvekade ändå aldrig, om vi inte smakade på vinet skulle det i alla fall få dekanteras väldigt länge.

Jag kommer ihåg att jag avslutade provningen full med orden "det smakar som blåbärssylt och cheddar på kavring" och Hampus liknade det generat vid Mona Seilitz barm.

Les Trois Cochons - Vi började promenera någonstans efter Huvudbangården i Köpenhamn. Jag hade en mental bild av en karta som sade att vi skulle gå längs en lång gata länge tills en högersväng skulle ta oss till restaurangen jag precis läst om i Nöjesguiden. Jag hade bokat bord en vecka tidigare när mina föräldrar berättat att de skulle komma ner för att fira min och min systers födelsedagar i Skåne. Vi fyller nära varandra, jag delar födelsedag med Stalin och min syster med Hitler.

Vi kom fram, vi kom in och vi tystande. Ett slakteri i vitt kakel hade gjorts om till en restaurang med ett par kristallkronor och långbord. Maten var fantastisk, opretentiös och mäktig. Ett glas cava för 25 dkr innan lättade upp menyöverskådandet. Det var skönt att maten var god för familjen hade inte mycket att säga till varandra. Man fick välja på två stycken trerättersmenyer för 225 dkr styck, en kött och en fisk. Efter alla krogbesök i Malmö det senaste året sticker det här i Köpenhamn ut tydligt och klart.

Farides örtbiffar - Minas mamma Faride var nere och hälsade på i julis varmaste kvart från Uppsala. Dagarna gick fort och nätterna var långa och varma. En kväll gick vi till Pildammsparken för att se en fantastisk balkanorkester ifrån New York spela bland de antikeninspirerade kullarna. Faride hade gjort fantastiska persiska örtbiffar på mynta, basilika och koriander, omhuldade av färskt ciabattabröd, svartpeppar och limesaft gjorde de en kväll till ett minne.

Bresaola hos Benedetto och Sara - De båda är just nu i New York på ett katolskt bröllop och jag saknar dom våldsamt mycket. I slutet av sommaren var jag hemma i Linköping, bemötte hemvändarångasten och träffade de saknade. Vi började tidigt hemma hos Benedetto, det slutade sent med äppelpallande i ett HSB-villaområde som fostrat många vänner. Kvällen var trollsk, att laga risotto hemma hos två italienare som precis gjort en egen grönsaksfond på selleri är få förunnat. Att sedan sukta efter kött första gången på 5 år är obeskrivligt. De tunna skivorna bresaola, parmaskinka och salame. Jag smakade, det var salt på ett sätt som grönsaker inte kan vara, det var spännande på ett sätt som grönsaker inte kan vara, fuck it. Kvällen var en insikt. Jag skall ta hand om mig själv.

Berlin - Påsken och min födelsedag firade jag för första gången i mitt liv i Tyskland. Mina och jag tog en morgonbuss ner till Berlin och hade ett par vårdagar som jag aldrig kommer att glömma, främst pågrund av en stads förmåga att berätta sin historia. Vart vi än gick kände jag mig delaktig i en ny berättelse. Vi åt indiskt, drack sydamerikanskt och tittade med våra egna ögon. Den tyska ölen på den frusna tyska gräsmattorna var ljuvlig. Grafittimålningarna i bakgrunden av snödroppar och krokusar är förevigade på bilder men känslan av att äta nästan hela tiden, att tugga sig framt till ett välbefinnande finns i hjärtat. Hallontårtor, körsbärstomater och grovt rågbröd strösslat med pumpafrön kantar mina minnen med italienska bakverk, California Rolls och Saagh Panir.

Smak vid Havet - Den första juli flyttade jag från Smålands Nation i Lund till en helt jävla fantastiska lya mellan Möllenvångstorget och innerstaden i Malmö. Jag hade under hösten gått längre ner i ett träsk jag själv vattnat och vadade upp på en strand jag funderar på att göra till en fototapet. Carl- Oskar som jag flyttade in hos hjälpte min pappa upp med min nya säng till den femte våningen på Almbacksgatan medans jag jobbade en riktigt varm julidag. När pappa flyttat in det sista av mitt bohag och jag slutat för dagen åkte vi ner till Västra Hamnen för att smaka på havsvindar; först övervägde hungern en pizzeria mitt bland de originella radhusen men vi fortsatte att gå precis den biten det krävdes för att hamna vid ett bord på Smak vid Havet. Jag åt en pasta och min pappa åt musslor. Fuck damn vad det var välkomponerat till sommarvärmen. Årets bästa lunch.

Kött - Precis mot slutet av 2006 beställer jag in revben och hjortstek, köper knackwurst på fyllan och inser att jag mår bättre än på väldigt länge.

Japan - Det japanska köket bygger helt på råvaror. Har du fångat en färsk forell kan du öppna lyxrestaurang. Ju dyrare vi åt desto råare blev det. Vi fick kämpa mot levande molusker och 3 hektosbitar av rå tonfisk. När vi smög undan åt vi tempura och soppa, god skit som visar hur man kan göra snabbmat och vad man kan ta betalt för den för att inte skämmas.

Tempo - Horngäddan vi beställde in i våras var det mest prisvärda jag någonsin ätit, jag visste inte att man kunde få något så gott och omsorgsfullt tillagat till ett sådant pris. Vi satt runt ett hörnbord och delade vår fascination med de övriga lyckliga runt Tempos små öar och njöt.

I somras satt jag, Mina och Faride och drack Frozen Margaritas med perfekt avvägd lime på ett eftertraktat uteserveringsbord precis innan Möllan. Vi satt kvar länge efter att våra drinkar sinat och bad om menyn. Inkokta körsbär med kanel, kardemumma och rödvin blev sommarens bästa. Höstens bästa blev torsk, svamprisotto, Brooklyn Chocolate Stout och Fernet Branca.

Årssämsta:

- Precis efter tonåren delas vi goda vänner in i olika fack. Först var vi oskyldiga, "kunde-inte -klandras-för-något-pajasar-i-alla-sociala-sammanhang", men nu måste vår revolution förenas med hyfs och solidaritet. Jag bjuder för att jag älskar dig, när du inte bjuder tillbaka tar jag det personligt.

- Det har blivit ett par besvikelser, som framförallt har byggts på folks sanslösa hypande av Malmökrogar, men stället jag ännu inte fått testa än är Bloom. Malmös enda riktiga restaurang kulinariskt sätt. Dyra ställen finns, men white guide krogar finns det få av. Det blir nästa år.

- Stället som ovillkorslöst har hypats mest i Malmö under året har varit Epicure under hösten. Jag har haft oturen att båda gånger ha fått bevittna en riktigt tråkig vinlista som any given tårtbitskännare på Systemet hade satt ihop bättre och att båda gångerna ha fått sönderkokt pasta. Jag vet inte om man skall tvivla på sig själv och ge varje krog 3 chanser för att få samma upplevelse som alla andra eller om man helt enkelt skall börja tvivla på...

- Mrs. Brown, riktigt god mat, men så tråkig vinlista. Man kände sig riktigt underpriviligerad som "per glas" drickare. Äter man olika så dricker man olika, därför har man viner på glas för att underlätta problemet som kan uppstå när ett sällskap på 2 beställer in 4 flaskor vin. De rekommenderade samma vin till allt kött och den missen gjorde sig till känna vid första munnen av Big House Red till mina plommonglaserade revben. Ett saftliknande Kalifornskt vin tyckte de skulle kriga mot en mörk köttbuljong, David vs. Goliat, Salo vs. Vitryssland.