Cirkusdirektör

När jag var liten var min stora dröm först att bli cirkusdirektör och senare kock. Min mamma lärde under ett par utställningar i USA under första hälften av nittiotalet att lära känna en svensk stjärnkock. Han var klassiskt skolad och drev en svensk restaurang i Los Angeles. Han gjorde ett stort intryck på mig som tidig tonåring, han hälsade på min familj när han var i Sverige, och vi hälsade på honom när vi var i USA. Jag kommer ihåg hans besök och de lustiga sakerna som gjordes. Innovativ som han var med sig soltorkade tomater som han gjort själv (det här var 1995) och slungade roman och ekbladssalladen i ett bomullsörngott i torktumlaren.

Familjevännen lärde mig att göra en sjukt god salladsdressing med bland annat vitlök, soja och farinsocker i. När jag ville skriva ner receptet tio år gammal sa han att det fick jag prova mig fram till. Idag har jag kvar receptet i huvudet tillsammans med en uppfattning att recept bara är för folk utan kreativitet eller självförtroende i köket. Jag sa lite drygt till en kompis "att använda recept när man lagar mat är som att måla av en tavla." Det är grymt överdrivet, jag använder recept när jag gör saker som jag verkligen vill skall efterlikna ett original, till exempel när jag bakar bröd eller en sufflé (?). Men att våga höfta, att hela tiden smaka av och att verkligen alltid hitta det där lilla som saknas, det är ju det som är det roliga med att laga mat.

Jag gick en förberedande sommarkurs på Hotell- och Restaurangprogrammet på min skola i årskurs åtta och hade siktet helt inställt på att bli kock. När jag sen i nian skulle söka in på ett gymnasieprogram fegade jag ur då jag hade det väldigt lätt i skolan och fått veta att då skall man inte gå yrkesförberedande program. Jag är idag väldigt glad att jag inte sökte programmet då jag är bättre på att laga mat än flera jag träffat som faktiskt gått det och samtidigt fick en bra världsbild på samhällsprogrammet.

I juli fick jag besked att jag blivit antagen till Grythyttans kulinariska kockutbildning. Det var inga svårigheter att komma in, jag kom in på akademiska poäng (de har faktiskt någon nytta) men den här gången kände jag mig ännu mer säker på att jag verkligen inte vill bli kock. Jag har träffat på ett par människor som vittnar om att det är ett av de slitigaste jobben man kan ge sig in på. Min mammas kompis över atlanten slutade efter ett par år att höra av sig, antagligen på grund av allt för stora alkoholproblem, en verklighet som delas av många i restaurangbranschen. Enligt min kompis Markus som jobbat som kock är jargongen i ett kök inte ifrån denna tid, en mer homofobisk och infantil miljö går tydligen inte att vistas i.

När jag tittar in bland bladen skymtar jag en reklambyrå som inriktar sig på mat- och spritindustrin.

Edit: Min mor påpekade i kommentarerna att det var 1985 han tog med soltorkade tomater och att det är i ett linneörngott som man CENTRIFUGERAR, inte torktumlar salladen.