Meat awareness

Hittade den här konstnären under ett slentrianmässigt surfande efter köttkonst. Konstnären hade andra intentioner än att läska mig men det är intressant att se kött ikoniskt. För mig var det länge en symbol för lättja, men nu är det en symbol för vällust. Två kardinalsynder som traditionsenligt kan tolkas efter egen agenda men jag minns hur mitt vegetarianskapande var destruktivt. Jag misshandlade mig själv, djurrättandet var paradoxala piskrapp och min rygg är bittert ärrad. Jag vet inte riktigt vem jag åt soyaprotein för, inte var det djuren, så som jag hedonistiskt njuter av minsta styckdetalj idag så kan det inte ha varit för dom.

Hälsoargumentationen föll när den närda motståndaren blåste omkull mitt benrangel. Det moraliska bevisförandet skötte jag med ungdomlig iver och det kanske var den stora behållningen, självsäkerheten i att vara en del av något etiskt korrekt. Men priset, att stirra ner på en andefattig halvmesyr till måltid varje kväll välte min eka. För att komma upp, och undfly det kalla djupet ner bland det sinande torskståndet, så sträckte jag mig efter en hjälpande klöv.

Kanske blev jag kreativ med kreatur eller så behövde jag bara ta hand om mig själv. Jag har nästan förträngt den moraliska problematiken, haft semester och levt efter styckningsscheman. Men mitt arv från ungdomen är att kött, fortfarande behöver motiveras, kan jag inte se djuret jag skall äta i ögonen så avstår jag ifrån det. Jag har svårare för "bambiretorik" än valfiske och överarbetade texter, det är viktigt för mig att gå hela vägen till hagen, att utforska hela djurriket precis som när jag som vegetarian plockade allt i trädgården.

"If you eat the meat, gotta do it from head to feet."