Plockepinn Revisited

Igår bestämde jag mig för ett nytt parti med Gustav och Mina. Mitt förra besök var tydligen inte representativt och jag fick aldrig chansen att prova desserterna. Mattias förfäktade att det var värt att gå dit en gång till bara för dem och Shiitakesalladen och rykten om att andra kockar tillströmmat motiverade det.

Vi kom till en full uteservering men de fixade snabbt ett extra bord till oss. Servicen var mycket bättre den här gången, trots samma personalstyrka och fyra gånger så mycket folk, stress does good. Menyn var något uppdaterad, de ändrar sätt att förädla råvaran och skapar en trygg konsekvens och konceptet att skapa tre stycken färdiga menyer är väldigt lyckat. 60 kronor för ett par bitar kött blir till en helhet med en ljummen sallad och det liknar mer än avsmakningsmeny än en delikatessdisk. Jag beställde in Shiitakesalladen, som var habil, välkomponerad och hade funkat försmäktande bra med öl. Sen beställde jag in Fläskkarré i BBQ- sås med kimchi som var klart godkänd, Gustav och Mina beställde in ett par rätter men ingen av oss viftade med tröjorna av förtjusning.

Jag finner mig i att det glada tjejgänget längre bort och dubbeldaten närmre oss ojar sig över komponeringar som tydligt imponerar på dem. Det är inte Plockepinn som har höga pretentioner slår det mig, det är jag som har höga krav. Men sen, när jag beställer in en av varje av desserterna, drunknar den försonande tanken i en cistern med salpetersyra. Desserterna är de bästa jag ätit i Malmö, nu når de högt, varför har de inte ägnat samma eftertanke åt resten av menyn?

Torronen, en spansk nougat smälter ner till de hela nötterna som med sin bittra framtoning skapar fulländning. En tilltagen bit som lyckas balansera sin sötma och skapa bland jordens finaste konsistenser, efter halstrad tonfisk. En crème brûlée med lakrits är fantastisk, vacker yta som täcker en mörk kräm under sig, dov lakritssmak som binder sötman och håller den fången. Glassen som följer är aningen salt, men nötterna och kakaobönerna lyckas sånär att tämja den. En tämligen, men bara i konkurrens med de övriga, anonym Karamellpannacotta passerar innan höjdpunkten. Den bästa desserten, en fantastisk dessert är Gateaun, en chokladkaka med crème anglais, en luftigt slagen vaniljkräm som raffineras till det yttersta med en fruktig olivolja i kanterna. Fuck me in the mouth vad bra den var.

Plockepinn visade sig mycket bättre den här gången, jag deserterar för desserterna, avslutningarna räddar dom. De är djärvare med relativt nya uttryckssätt om man jämför med den övriga menyn och de är sanslöst prisvärda. Och Gateaun, är det bästa afrodisiaket jag hittat sen R Kellys TP-2.com.