La Pergola, Rom

La Pergola räknas till en av världens finaste restauranger och är hotellrestaurangen på Cavalieri Hilton i Rom. Det är också en av världens dyraste men det är det värt, 50 000 kronor kan en måltid kosta. De har det senaste inom italiensk kokkonst. När du trodde att din mat var färdig, då kommer det en liten flink italienare och river en ost på som de kallar parmesan. Ostens lukt påminner starkt om fot och den ser torr ut.

På La Pergola har de alltid kokande vatten när de kokar pasta, runt 100 grader anser de vara den perfekta temperaturen. År av erfarenhet har krävts för att kunna koka pasta "al dente" som kocken kallar det, mjukt med tuggmotstånd kallar jag det. Deras uthärdiga experimenterande med pastavattnet har belönats med 3 så kallade stjärnor av Guide Michelin. Kocken berättar vidare hur de alltid använder färska tomater till sin Caprese då burktomater inte riktigt har samma konsistens. Hur de jobbar mycket med att utveckla klassiker som sallad genom att blanda olika sorter i samma tallrik, "insalata mista". Såna galna utspel har kocken Heinz Beck lärt sig när han semestrat i Spanien. Det blir ett så kallat "fusion kök".

Parmesan är inte den enda osten de använder. De använder en annan speciell typ av ost också, Mossarella som är gjord på valmjölk och som vi spår snart kommer nå norra Europa. Utsikten över Rom från deras terrass är fantastiskt, bara tanken på att många byggnader som Colloseum och St Peters kyrkan byggdes för flera hundra tusen år sedan är svindlande.

Chefskocken Heinz Beck i sin soffa.

Såskocken Giovanni svettas, han skriker åt kockarna att ta semester när de är döda och de utbrister "Mama Mia" vilket betyder "tyst". La Pergola blev världsberömt genom Disneyfilmen Lady & Lufsen där de äter deras berömda köttbullar. Sen dess har det varit fullbokat och alla vill höra den berömda låten "Bella notte" spelas, men nu, i modernare tider så har de den på CD. Pizzan är heller inte att leka med, även fast den inte håller svenska mått.

Vinlistan är kanske det som imponerar mest för den tränade gourmeten. De har både vita och röda viner och de är noga utvalda. Men en sak har de gemensamt och de talar vinsnackaren mycket om, alla smakar druva. Den distinkta tonen av druvor finns i alla deras viner och jag frågar om de aldrig tröttnar på det men det gör de inte.

Jag ger två fler stjärnor än Michelin, 5 av 5 möjliga. Grattis, La Pergola.

Imorgon börjar min semester, 8 dagar i Italien med familjen D'Elia. Först Neapel och sen vidare till Rom. Kanske La Pergola, men i så fall för att kolla om det är soffan som är stor eller Heinz Beck som är liten. Trattorias och landsbygd, jag kommer att äta något så fruktansvärt mycket och god mat. Laddar upp med ett Valpolicella Classico, chark och en pecorino som Per Oscarsson skulle kalla "en jävla ost". Detta var också det hundrade inlägget på Bonne Guerre, congratulazioni.