Rondell

Igår firade jag och Petter in juni med sill, färskpotatis och pilsner, det var sagolikt. Jag fingrade länge på en Aalborg men var till slut tvungen att köpa en Svenska nubbar för första gången i mitt liv. Denna lilla back som alla vuxna satt framför sig likt verktygslådor under min uppväxt för att markera att nu, finns ingen återvändo. "Det här kommer du att förstå när du blir äldre Alfred." Men insikten får vänta, återvändon var hela tiden bakom axeln. Vi försökte med vårt register av två snapsvisor att överrösta den solbrända mannen som spelade Pink Floyd och Celine Dion för hela innergården men förgäves. Inget kunde överröstas, jag var matt och mätt efter ett fantastiskt litet äventyr tidigare i veckan.

I tisdags natt var jag på en spontan vinprovning i rondellen vid Kristianstadsgatan. Vi samlades ett par tappra efter en riktigt bra middag på Svea Bar & Bistro med glas och förväntansfulla flaskor. Vi började med en flaska champagne som Pontus hade med sig, en Leclerc Briant Premier Cru som var meget fin. Jag minns en svampig ton och hur jag luktade i mig halva glaset, inga bubblor fick fly. Mattias hade med sig ett 2003 Gevrey-Chambertain från Domaine Trapet och jag började jag ana kvällens tema; Bourgogne. Ett dovt vin som lugnade efter champagnens uppviglande. Runt om steg fuktig luft från marken och träden lyste i klara gröna färger, dofterna från de fäktande glasen blandades med diskussioner om ramslök. Jag undrade vad som fört mig hit när glasen fylldes med ytterligare från Bourgogne, ett 2000 Chambolle-Musigny från Domaine Comte Georges de Vogüe. Ett otroligt vin, knäsvag lyssnade jag till när de andra lekte fisk-fågel-mittemellan om årgången men jag tänkte bara på Pinot Noir. Eftersmaken av ett mörkt bär som kämpar för att hålla sig kvar på den bräckliga kvisten och tanninerna som kittlade tandköttet för att sedan lugna det sakta.

Vi tog oss vidare till Pontus bakgård där allt börjar bli lummigt. Jag kommer ihåg ett vitt vin, ett A Christmann som förvillade mig; efter så mycket vin och smakerna ägde fyllan helt. Vi stannade upp och dröjde vid vinet länge, alla var charmade. Det fanns en sådan tydlig smak som jag inte kunde få fram. När någon yppade mandarin så kändes det som kvällens största insikt, den runda citrusen centrifugerade intrycken. Pontus fyllde bordet med flaskor och vi tömde dem. När två lämnat och en somnat så var det dags att cykla hem i varmt regn, onykter och salig. Bourgogne...