Brooklyn Lager

Satt igår kväll på Tempo och drack öl med Petter, personalen och maten där är så bra så att jag nästan känner mig otrogen när jag går någon annanstans för miljöombyte. Vi drack ett par Bryggmästarens på fat. När jag drack de sista klunkarna av det ljusa ölet funderade jag på hur det skulle smaka att ställa samma glas under ett rostigt stuprör en vanlig regnstänkt vinterdag. Förutspådde en minimal skillnad med en suck.

Jag stod i baren när jag skulle beställa en tredje omgång mot Petters vilja och kom till den där lugna insikten, den om att saker hänger ihop. Blicken vandrade över tavlorna för att hitta Brooklyn Lager.

Där slöts cirkeln, tidigare underbara kvällar de senaste åren har alla avslutats med något från Brooklyn Brewery. Söndagskvällen med Brooklyn Chocolate Stout med Hampus i somras när han envisades med att bedyra Fernets komplexitet. Brooklyn Lager på just Tempo med mamma efter en osentimental Österlenresa i somras. Brooklyn Pennant Ale hemma i Linköping förra sommaren, mamma hade fyllt kylen och natten övergick i solsken med ölets söta sanningar.

Det gemensamma med de kvällarna har varit att jag har öppnat mig på ett sätt som förvånat mig själv. Jag har varit ute efter självinsikt och inte självhävdelse, jag har varit trygg och lyssnat istället för att vänta på min tur att prata. Jag har berättat avskalade anekdoter där poängen varit det viktigaste och inte hur jag framstått i dem. Jag har hela tiden funnit självklara mönster i mitt beteende istället för att förneka det helt och hållet.

Jag tog med två kondenshala Lager tillbaka. Insåg självklart att det var vännerna jag delat ölen med som gjort kvällarna till minnen, eller är det Brooklyn?