Femrätters för nio

Lagade femrätters för nio med Malmös firestarter Gustaf innan Booka Shade i lördags. Det var ett test för att se om man klarar av planering, tillagning, värdskap och att samtidigt ha roligt själv. 45 portioner, 5 rätter och 2 kockar. Det blev knepigt med förberedelserna, vi hade inte fått klara besked av två personer och en tackade nej i sista sekund, då står man med 15 portioner mat över och ligger ute med ett par hundra men vi lyckades fylla platserna med två fantastiska människor. Vi körde en klassisk Gin & Tonic innan, grym drink, höftar man ginen och skiter i måttglas så blir folk pratglada innan man försvinner ut i köket.

Grön ärtsoppa med pepparrotskräm och citronolivolja

Bilden tagen av Calle

Extremt enkel soppa, koka gröna ärtor i buljong, mixa med lite grädde, krydda ordentligt efter humör och nerver. Blanda creme fraiché med salt, svartpeppar och färsk pepparrot. Ringla citronolivolja i en tunn ring runt. Merdre...

Granité på gin, granatäppeljuice och mynta

Det blev nog det minst lyckade under kvällen. Hade på tok för mycket mynta i vilket gjorde att det var svårt att förstå graniténs mening. Frusna örter är inget jag serverar med glädje men ginen och juicen gjorde den roligare. "Rollin' down the street smokin' indo, sippin' on gin n juice"...

Risotto med bladspenat med en rödvin- och svampreducering och kvitten- och kardemummamarmelad


Risotton var given, ett klassiskt sätt att mätta vegetarianer och skippa halvfabrikat och nötbiffar. Vi snackade om hur vi skulle göra den intressant, skapa kontraster och en upplevelse. Till slut bestämde vi oss att satsa på en simpel risotto med färsk bladspenat och en stor bit, riktigt fin parmesan. En god matig och mustig sås till och en söt, komplex marmelad som kontrast. Flaskan Hidden Rock som syns i bakgrunden på en bild ovanför var till såsen, inte till glasen.

En bit Cados, en opastoriserad brie lagrad i Calvados och skorpmjöl, och ett surdegsbröd från Paris

Bilden tagen av Calle

När mamma och jag i onsdags förra veckan var på Bloom (ett inlägg kommer när jag hunnit reflektera och smälta maten) fick vi en fantastisk ost som mellanrätt. Då serverades den med ett glas nästan mousserande gas vitt vin som visade sig vara en cognac. Rasignac heter sorten och finns tydligen bara på Bloom i Sverige, det godaste jag druckit. När vi letade parmesan på Möllans Ost hittade jag så osten igen, given hit.

Blodapelsin med en passionsfruktsdressing och chokladmousse från Under Valnötsträdet av Anna Bergenström

Ärligt talat, passionsfrukt är en av de frukter, eller en av de saker i naturen som är minst tilltalande för ögat. Det enda som hade kunnat göra den fulare är någon form av behåring. När man delar på den, så möts man av ett gult slem med 45 stycken små svarta ögon som stirrar skrämt på en. Klämmar man ur det på tunna skivor blodapelsin så undrar man om man skall våga servera det. Men vad fräscht och gott efter två rätter med ost. För att mätta de sista möjliga gästerna gjorde vi en chokladmousse till med granatäppelkärnsgarnering. Inte heller speciellt vackert.

Man känner om en middag blev lyckad först dagen efter och i fall man då står och diskar med ett leende. Det gjorde jag, tack alla som kom. Fler bilder finns hos Calle.