Mastercard

Caféhopping en solig lördag. Allt går bra, köper Belle's Pannkaksmix och maple syrup på Grey's, besöker Solde för första gången, har hört mycket gott om stället. Dricker en god macchiato, äter en schysst baguette med lufttorkat lammkött, lite kontrastlös men den räddas av priset och it's all good. Går till kassan och försöker smita in bland det trendiga familjära klientelet för att betala. Nu går det fel någonstans hos killen bakom betongdisken, det slinter helt. När jag frågar om de tar kort så väljer han efter en halv sekunds övervägande att svara "Ja!" och kör en pantomimsketch där han fotograferar mig med ett underfundigt leende. Det leendet skapar inte den inre glädje han kanske ville skapa i mig utan jag blir oerhört provocerad. Kvinnan som sitter på barstolen framför mig ser mitt skinande ursinne och är snabb med att ge mig direktioner till närmaste bankomat. Martin räddar mig med kontanter och jag vänder mig om och går ut. Jag har en vilja att jävlas med människan bakom disken resten av hans liv, en absurt oproportionelig hämnd. Senare när vi sitter på SMAK på Konsthallen, disträa och sockerchockade, börjar jag att tänka på den mimande latteartisten igen, jag föreställer mig hur jag skickar fotografin på hans barn på dagis hem till honom och skrattar högt inombords. Gustaf och Martin ser oroade ut.