Gammal diskussion om vin

Far hånlog åt mig och påminde om det tillfälle i min uppväxt då jag fått smaka på ett rött vin till maten och kommenterat det med en oxymoron, "en skarp, fadd smak". Vi befann oss på ett skotskt jazzhak i London, nästan exakt vid den punkt där Belgravia, Kensington och Chelsea möts.



Vinet vi drack var en Pierre Christian 2003 Prevue Coteaux du Languedoc och doften var ett lovande löfte om hallonsmak som snart övergick till en liten smygande not av etanol. Sedan kom det ofiltrerade; den skitiga jordiga kroppen. Vilsen, på jakt efter mina sommarhallon stoppades jag av en mur som smakade fuktig mull, en obstruerande jordkällare där de röda friska bären gömmer sig. Och sen rikoschetten tillbaka mot den plats där allt började, där bären utlovades. Rörelsen avstannar vid jordgubbar som mist sin påtagliga sötma och gränsar till övermognad. Trängs med enbär utan att vara strävt och jag saknar spänsten mot mitt skotska kött. Far håller inte med, känner inte det olycksbådande. "Som när regnet stiger efter en varm och dammig sensommardag". Väl, jag måste fastnat kvar i det obehagliga augustiregnet, det oförlösta, enträget kvava.

Tillbaka till det hånfulla leendet. Sprunget ur en diskussion om vad vinjournalistik är och får vara, tillbaka till rymden i riojan, etc.

- Vin är vin, och de som vet att uppskatta ett gott vin behöver heller inte ornamentera dess egenskaper. Svårigheten ligger i att hitta det fundamentala, vad som gör vinet gott, att utkristallisera dessa grundnoter.

- Förvisso, men vin är i hög grad också en odiskuterbar subjektiv upplevelse, där ingen i gagnas av total konventionalitet. En luttrad vindrickares omdöme är inte sällan meningslöst för mig. Du kan säga att vinet dofter läder och pomerans, och det ger mig ledtrådar om din doftupplevelse, men inget mer. Låt vinet vara mer för mig. Låt en pepprig flaska chiraz vara som att få tio liter blod utsprutat över ansiktet om det känns så för mig.

- Men du frångår vinet.

- Både ja och nej. Vad är vin? Det är vätska i en flaska. När blir vinet mer? När objektet möter subjekt! I det mötet avskaffar jag också vinkritikens gömda konventioner.

- Du är effektsökande.

- Ja, och så gillar jag att bli full.

- Dämpa dig. Dessutom kan du aldrig bidra med något som smakmässig referens. Det fordrar ett användande av relaterbara smak och doftämnen.

- Se det som ett slags progress. Min passion för livet, mitt bejakande av allt, däribland vin, vilket jag skattar mycket högt, medger inte att jag uttrycker mig och verkar inom etablerade sfärer. I mina upplevelser är det framåtskridande ofta självändamål. Vin är på liv och död, ändå inte mer än livet som sådant.

- din mat har svalnat.

Steken var lika medioker när den var ljummen. Vinet höjde sig aldrig. Men inga hårda känslor när magnolian blommar utanför!