Tequila

Först en chilensk Cabbe hemma hos Krabbe (Valdivieso Cabernet Sauvignon 03 från Systemets rea). Han hävdade att vinet var för fruktigt. Jag kallar det god jävla saft. Vi gick vidare till den relativt nyöppnade vinbaren Bagatelle, det visade sig att det skulle bli en "jävla upplevelse".Vi öppnade med att beställa in varsitt glas Weighbridge Cabbe 03. Vi diskuterade pedagogik och studier till vinet, den intressanta referensen var ställets pedagogik på vinmenyn, man definierade vinet hårt, lämnade lite utrymme för minsta smakupplevelse och nyfikenhet genom att påstå att allt smakade viol. Vårt första vin var surt, tvingades att svälja för att bli av med smaken redan under första sköljningen. Hade jag varit guldvaskare hade jag aldrig hittat ett korn med den uthålligheten. Vinet var lika fysiskt påträngande som Regina Lund. Taninerna sved, skörbjugg, det kändes som om jag hade borstat tänderna i 2 timmar.

Efter det vinet tvingades jag till en smått fattig ostbricka bara för att få något basiskt i munnen, något att hela mitt tandkött med. Hålla mig från att harkla och dämpa med tråkig brie och oinspirerande tallegio.

Efter denna fettkick var jag på det igen, var trött på Cabernet för kvällen och vill ha ett lite hårdare krig. I was in for more than what i bargained for. Fick rekommenderat husets vin av sommeliern (?), ett Vina Borgia Garnacha från 2004. Ungefär när jag skall börja med den klassiska cirkelrörelsen och skapa en virvelvind i mitt glas så sätter de på Peter LeMarc. Att spela pretentiöse LeMarc på ett ställe som rymmer så mycket pretentioner och "vinkännarhävdelse" är väl ungefär som att spela Hooked on a Feeling med Björn Skifs på O'Leary's Sportsbar. Helt plötsligt går det upp för mig, vi är samma skrot och korn, jag och hockeyfansen. Min taskiga brie är som deras taskiga pommes. Mitt sura vin är deras avslagna Eriksberg.

Med den insikten förde jag glaset mot näsan, det var där det urartade. Först ställde jag förskräckt ner glaset på bordet igen, en liten svallvåg eller, kalla det ett större skvalp yttrades på ytan och jag undrade vad det var jag just luktat på. Det var som när Frodo sätter på sig Ringen första gången, en syn av något odefinierbart och dunkelt, skrämmande. Lyssnade med halvt öra på vad min vän pratade samtidigt som jag försökte söka i mitt doftminne efter något liknande. Var det Mr. Muscle, var det omogna krusbär, var det urin? Jag smakade på vinet, minnen kom, brickor, suddigt, citronskivor, Sunny Beach i Bulgarien 2003. TEQUILA! Vinet luktade och smakade billig Tequila. Omogona hallon som rev i halsen. Det var inte tillsymmelse till viol eller körsbär som de hävdade på baren, kanske de jästa bigaråerna som griseknoen blev berusad på men inte skymt av sursöta körsbär. Jag skyndade, upprörd och lagom berusad till baren och frågade sommeliern (återigen "?") för att höra om han kände samma sak, det gjorde han inte.