Varm Paprika&Endivesallad med Ädelost

Fortfarande mätt efter en hektisk dag. Mannen i mitt liv, eller mannen som figurerar mest i mitt liv; Jonas fyllde 23 år. I och med att vi delar lägenhet så kände jag att det var en belägenhet att vara den som styr upp uppvaktningen då män väldigt sällan (klockren analys) styr upp uppvaktningar åt sig själva. Till lunch hade vi bestämt att vi skulle göra en egen klassisk pesto, pasta (Zetas utmärkta fullkorns Conchiglie) och lite lax stekt i grädde, basilika och peppar. Det blev olivoljebaserad magi, saknade dock något blodigare och tjockare än vatten att dricka till.

Lunchen som jag lagade igår var dock lite mer att skriva om! Rätten vi lagade var ungefär lika innovativ som en tribaltatuering, eller som tatueringar överhuvudtaget (kroppskonsten har för få uttryckssätt) men likväl det är koolt med Chef Life i Old English över magen så är det gott med klassiker. Vi rostade först två stycken stora strimlade röda paprikor med ett duggregn tryffelolivolja över i ugn. Efter halva tiden tog vi ut formen och lade på spröda endiveblad, smulad blåmögelost, rostade sesamfrön och 6 varv peppar. Lät det ligga och mysa tillsammans i ytterligare 10 minuter innan hungern tvingade oss till att rycka ut formen.

Vi gjorde en couscoussallad med vitlök och en kruka (en snål jävel) bladpersilja som sedvanlig kolhydratkälla. För att måltiden inte skulle behöva en framtvingad överproduktion av saliv så gjorde vi en yoghurtdressing med riven gurka, en matsked flytande honung och salt för att kunna svälja lättare. Det var inte en smakexplosion, inte ens ett mindre napalmregn men en helt ok snabb, enkel, freestylad lunch. Honungsyoghurten och den varma osten var riktigt goda tillsammans och sesamfröna harmoniserade den söta paprikan med de bittra endivebladen. Hade med glädje druckit en sval lager med mycket beska till.

Man krigar aldrig lika bra mitt på dagen.