onsdag, april 11, 2007

Cofoco, Köpenhamn

Fyllde år igår. 22 år. Ingen angst än, jag har en bra plan. Familjen stannade nere en extra dag efter påsken, det innebar inställda möten för mamma och telefonkonferenser för far men det betydde mycket mycket för mig. Först var tanken att vi skulle gå till Tivoli och äta på en smörrebrödsrestaurang som vi alltid gick på när vi var små och när vi och kusinerna inte kunde få nog av rostbiff. Födelsedagar är nästan bara nostalgi för mig, jag påminns en gång om året om hur jag älskade att fylla år för 10 år sedan. Små stunder nu påminner om då stora stunder.

Tivoli öppnar givetvis inte förens på fredag så vi var strandade mitt på Öresundsbron utan plan. Förra året var vi på Les Trois Cochons och det var klockren mat, oerhört prisvärd. Jag har länge varit sugen på att testa Cofoco, den första restaurangen i det mindre imperiet och nu har jag bara Auberge kvar nu. De har ett klockrent koncept som saknar motstycke i Sverige. På LTC och Cofoco tar de 250 dkr för 3 rätter, på Auberge 450 för 6 rätter, ingen a la carte. Beställde sedvanligt in ett glas Kir Royal, skålade tyst för mig själv med Hampus i tankarna och sen med krigarna runt bordet.

Beställde en Tarte Tatin med rödlög, getost och vattenkrasse till förrätt. Den hade starka aningar från 90- talet men höll väl pågrund av sin balanserade komposition. Sältan i osten dansade med den karamelliserade rödlögen och vattenkrassen skapade en frisk kontrast. Mina höll det som sin favorit när kvällen var över. Till huvudrätt beställde jag in Lammeskank med rödbeder och citron. Lammet som serverades på ett stort ben hade skrämt livet ur mitt vegetariska jag för ett år sedan. Jag petade lite lätt på lammklubban och små bitar av mört, brunt kött separerades från det delikata fettet. Konsistensen minnde mig om kyckling men smaken slog mig ur vettet. Köttet smälte i munnen och smaken lämnade bara en lätt eftersmak av vilt. Potatisen och stekskyn var anonyma men när den lilla citronpurén med brödsmulor fick ackompanjera köttet och en bit av den råstekta rödbedan så slant det i mitt förstånd. Min första riktigt positiva upplevelse av Fransk- Dansk dining.

Efterrätterna är ofta ett sätt att skilja bra restauranger från bättre. Cofoco kör på lite väl säkra kort, en Creme Brulée med Citronsorbet, en Chokladmousse med Plommonsorbet och en Mazarin med äpple och rosmarinkolasås. Creme Bruléen var perfekt men citronsorbetens funktion var aningen otydlig, den låg i en skål bredvid och skämdes. Min Mazarin var inte någon sensation men den var i alla fall ett försök till något originellt med creme fraiche klicken på toppen. Mina beställde Chokladmoussen och det var helt klart min favorit. Gjord på riktigt mörk choklad, vi diskuterade om det var 80 % eller högre, en lätt sälta som gjorde bitterheten len och en krämighet som fick kriga sig förbi gomseglet. Till moussen serverades en plommonsorbet som var originell, aldrig smakat något liknande, men den kändes ganska mesig. Återigen hade jag svårt att förstå vad sorbeten gjorde på tallriken då den knappast gjorde sig tillsammans med moussen konsistensmässigt. Jag kommer ihåg på Bloom där en salt kolaglass serverades till en varm chokladtarte för att skapa den godaste och mest självklara desserten jag ätit.

Fantastiskt prisvärt, även fast det blir väldigt tydligt att det är merförsäljningen de tjänar på, 35 dkr för vatten, 5% straffavgift för internationella kort och osten de föreslår emellan huvudrätt och dessert. Anonym men glad service och en varm miljö med abstrakta fänkålsfoton på väggarna.

Kvällen fortsatte över gatan till Bacchus och en flaska Cornas. Mer om det senare...

Etiketter:

1 Kommentarer:

Anonymous Anonym sade...

Trevlig matblogg! Sallan man hittar nat kul skrivet om mat i bloggar. Ar kock, och Cofoco--imperiet ar ett av stallena jag skulle kunna tanka mi att jobba nar jag flyttar hem fran London.

10:40 fm  

Skicka en kommentar

<< Home