Kyckling

Benet på bilden tillhör förslagsvis inte en kyckling men det inspirerarde mig till inlägget.

Kyckling är en av de saker jag aldrig lyckades återgå till som ingenting hade hänt efter min vegetarianism/ veganism. Jag kunde inte förmå mig till att ta kontakt igen, det är inte för att jag skämdes över de kulinariska hädelserna utan för att det var en bekantskap jag inte ville återuppta. Kycklingen behandlas generellt sett inte bra. Frigående betyder inte välmående, ekologisk betyder lite och det krävs mycket för att jag skall äta en vinge eller ett lår. Jag vill vara med vid nackningen och försäkra mig om att den slaktade kycklingens vänners trauma tas itu med efteråt. Sen är det inte heller ett kött som jag fått väl tillagat många gånger i mitt liv. Det är oftast torrare och tråkigare än till och med dess vegoalternativ Quorn och kycklingfilé är synonymt med soltorkad tomat, pesto och ciabatta. De vattenfyllda filéerna från Lidl som tinas i vart tredje svenskt hem var morgon gör inte saken trevligare.

Hittar jag en ekologisk kyckling, på Whole Foods Market eller gående på gatan, så gillar jag att göra som Simon Hopkinson, pressa en citron över, stoppa in halvorna i magen tillsammans med ett par kvistar rosmarin och 15 vitlöksklyftor. Smöra med händerna och in i ugnen.
Och givetvis, sjukligt med grovmalen svartpeppar på.