Borough Market, London

Nu när ni, fortfarande följsamma läsare, inbjuds i denna vårsalong av kragryckande och upprustning skall jag inte spara er på hedonistiska utsvävningar och ostron. Fas två i ett målmedvetet försök att återfinna ett livsbejakande är i London ganska givet; Borough Market. Londons kanske bästa matmarknad med brittisk matkultur uppradad i symmetriska pallar varvat med ett sövande osande av stekplattor och ett smackande av Stilton- och Sticheltonostar som dämpar alla sinnen.

Jag undrar om det är ljudet som lugnar mig, den vördnadsfulla kommersen som behåller ett lugn trots alla tusen besökare. Lugnet bryts först 10 minuter innan stängning när grönsakshandlare proklamerar att de säljer sin sista vattenkrasse i en metallskål tillsammans med regnbågsmorötter för 1 pund, säljarvrålen ekar i det höga taket.

Det kan vara stoltheten i alla handlare, som med sina organiskt odlade, vad du kan drömma om, varor säljer slut varje öppen marknadsdag innan klockan slår två. När man bekymrar och jämrar sig vid varje tanke om ens framtid finns svaret här, hänge dig åt din största last. Det äldsta knepet att tillråda vid ett karriärsval, ta ära i ditt hantverk.

Det kan vara kaffet på Monmouth Coffee, som mals vid beställning och töms i små filter som på ett rostfritt ställ låter kokhett vatten förädlas ner i små papperskoppar, kön ringlar lång. Med kaffet i handen, ömt och lent som en salamander, har det blivit en sed att gå till den franska bonden i ett parallellt hörn, som säljer osaltat kärnat franskt bondsmör och crème caramel i små glaskoppar. Sötman kommer från mjölken och det brända sockret i botten ger snarare en nötkaraktär än sockerskorpa.

Jag köper en ost som jag lägger i kavajfickan, jag köper grönsaker, en ranka med kvisttomater som doftar krusbär och en hamburgare med en senap så infernaliskt stark så att det gör ont i lungorna. Vi sätter oss ner på en vinbar i mitten och dricker ett kristallrent Sancerre. Källarrummet vi sitter i har bord snickrade av vinlådor och det luktar damm och choklad.

Ute på marknaden igen minns jag Boquerian i Barcelona, en marknad som kanske främst utmärker sig för sina fiskdiskar, kommer ihåg pölar med ögon och musslor som slöt och öppnade sig som orgelpipor. Borough Market har inte samma vilda utbud av fisk eller någon egentlig centrering, det finns ett stånd för varje smak och det är noga planerat så att ingen försäljare får onödig konkurrens av en liknande vara i närheten.

Man blir ofta mätt av alla synintryck, jag har varit där ett par gånger men aldrig köpt särskilt mycket. Utbudet och ofta höga priser gör att man nöjer sig med att bara få vara nära, att beundra stoltheten hos slaktare, ostystare, fiskare, bagare, kafferostare, grönsaksodlare, ciderproducenter och viltjägare när de visar upp sina produkter. Det är få som har mage att pruta och marknadslagar är annorlunda här, det är kö och trängsel vid varje stånd, efterfrågan regerar och det är nog det som lugnar mig. Att folk fortfarande vill ha hantverk och vackra grönsaker.

Vi flyr ett regn och finner lite plats i dörröppningen på Wright Brothers ostronhak vid östra ingången av marknaden. Cornwallostron, lite svartpeppar och ett muller av lördagsnöjda borgare i färgglada manchesterbyxor som äter hummer med majonnäs avslutar dagen. När vi kommer ut är det uppehåll och bister kyla, april har inte blivit varmt än och primörerna har fortfarande lite tid på sig.