En Paris
Med mig hem tar jag minnen, flyttplaner till hosten, 1.4 kg pomada, belgisk ale och bocker fulla av inspiration.
Bilder mm nar jag kommit hem. Au Revoir!
Etiketter: Recept
Etiketter: Dryck
Etiketter: Recept
Etiketter: Recept
Etiketter: Restaurang
Jag har alltid varit matintresserad och mina föräldrar har fostrat mig till en gourmand. Jag har haft turen, lyckan och privilegiet; den obeskrivliga förunnelsen att vara uppväxt med lyxkrogar, kokböcker och hemlagad mat som inspirerar stjärnkockar. När jag bestämde mig för att bjuda människor på nyårsmiddag var det framförallt för att försäkra mig om att jag skulle få äta gott då nyårsafton alltid varit en kulinarisk högtid för mig. Jag har tidigare firat den med familjen och det har garanterat sagolik mat.
Det blev helt otroligt gott, jag lyckades tajma allt perfekt, alla gäster serverades samtidigt och jag fick sätta mig ner och äta tillsammans med dom då efterrätten var gjord i förväg. Uttrycket en talande tystnad kan användas helt fel i sammanhanget men faktumet att det inte hördes ett ord förrens alla ätit upp var högsta betyg. Ett par ojanden och nöjda suckar säger mer än tusen ord. Jag måste tillägga att tillagningen av nyårsmenyn var så pass inspirerande att det återupplivade mitt matintresse, framförallt då intresset för matlagningen.
Jag försöker hitta en angreppsvinkel när jag vill skriva om mat som kultur, mat som uttryckssätt men framförallt mat som identitet och tradition. Kock är ett kreativt yrke men det skiljer sig ifrån andra kreativa yrken då det inte är identifierat eller accepterat i kulturvärlden som ett uttryckssätt. Matjournalistik sträcker sig till recept eller krogrecensioner ibland till reseskildringar om Toscana eller vindistrikt i Frankrike. Det är lustigt att det inom musikkritik, konstkritik, danskritik och filmkritik finns en sådan djupt rotad tradition av individuell bejakelse av sin kulturform som ett fenomen och för samhället ett livsviktigt nav men att detta saknas helt inom matjournalistik. Det kommer ständigt nya musiktidningar, konsttidningar och diverse kulturtidskrifter med en skribentskara som cirkulerat i sina gäng i årtionden. Men inom matjournalistiken så förundras man över att det mest intressanta som hänt sedan Allt om Mat lanserade den nu nerlagda vegetariska tidningen är att Elle á la Carte byter namn till Elle Mat & Vin. Det finns ingen ambition i matjournalistiken att någonsin försöka särprägla sin journalistik som något eget. Man vill inte identifiera sitt intresse som ett kulturellt intresse.
Jag kan förstå att mat lättare kan göras till en klassfråga en annan kultur. Mat är mer makt än annan kultur, tillgången till mat är den tydligaste gränsdragningen mellan Europa och Afrika, det är inte musiken eller konsten. Men likväl fattiga som rika har sina matkulturer och förutsättningarna för att förändra sin mat är nästan lika stora runt om i världen som förutsättningarna för att skapa ny musik eller skapa ny konst. Diskuterar man annars politik och mat så handlar det oftast om skolmat, diskuterar man mat och kultur så handlar det oftast om kebab och diskuterar man mat och klass så handlar det oftast om lyxkrog eller McDonalds.
Eftersom mat är ett hantverk precis som musik och konst så är det lättare att sätta ett pris efter skicklighet, inom konst kan man göra detta men inte inom musik. Kammarmusikskivor är inte dyrare än hiphop även fast det krävs olika grader av musikalitet för att producera. En bra kock lyckas skapa mer av sina råvaror och därmed större upplevelser för sina kunder och kan därför (självklart marknadsanpassad) ta ut högre priser. Det är väl där som man skapar en matkultur som har ett behov, för att rättfärdiga sig själv, av att distansiera sig från ”vardagsmat”. Den svenska mattraditionen kan beskrivas som en lång och väldigt råvaru- och säsongsorienterad på grund av våra tydliga årstider men den kan också beskrivas som en borgerlig och självhävdande tradition. Den sydeuropeiska mattraditionen skiljer sig så mycket ifrån den nordeuropeiska därför att den sydeuropeiska startar i vardagsmaten, den nordeuropeiska startar i på Fredsgatan 12 eller på Sturehof.
Etiketter: Recept